per KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN EMILIECARLEN. All vår ömsesidiga hjertlighet i det yttre förekommer mig so 2 bleka solstrålar, hvilka studsa tillbaka från en is-mur, den de ej förmå upptina. Men nu har jag beslutat, att eftersom jag icke kan-tina upp is-muren, skall jag bryta ner den. Då skola vi väl komma till ett resultat, om det också blir Åkes högsta-afsky : ett litet uppträde. Herre min gud, skall man då sofva bort hvarenda dag! En hustru kan ledsna vid bättre än en sådan enformighet... Kanske är det orätt — men ingenting tröttar mig så mycket som ett lugn utan afbrott...... Det är just nu på eftermiddagen under en promenad till kapellgården som jag ärnar sätta min plan i verket. Derföre farväl, lilla mammal Nu går jag att göra mig så vacker som möjligt... Denna brännheta dag är det bäst att jag bestämmer mig för en helt ljus klädning, t. ex, min röda-hvita nettelduksklädning med alla de luftiga volangerna. Och så tager jag min.. ... Nå, hade jag icke så när glömt att jag skall sätta in den nya undermössan i min gallerhatt. Farväl, farväl Innan mamma läser en rad vidare, så var beredd på att gråta med mig — och i de tårarna kunna vi så godt innesluta alla qvinnor i?gemen, då tårarna i alla fall måste rinna... och -det måste de ovilkorligt. Men derjemte kunna vi också en smula filosofera. ) Se A. B. n:is 1—47