I STOCKHOLM den 26 Febr. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 19 Febr. 1859. Det går en stor rörelse genom Tyskland. Redan i mitt senaste bref berättade jag, att synnerligen i södra Tyskland den allmänna meningen fått en stark impuls och att man der, med växande otålighet, betraktade Preussens tystnad och tillbakadragenhet. Denna stämning har sedermera fått ett tydligare uttryck i de interpellationer, som i bayerska, nasauiska och hannoverska kamrarne framställts, i fråga om hästexporten. Regeringarne frukta hvarje demonstration emot Frankrike och söka hålla oron inom tillbörliga gränser, genom den försäkran, att någon särdeles anmärk ningsvärd hästutförsel icke är för handen, att statistiska undersökningar derom äro -anbefallda, att i tullföreningen ännu icke något beslut är fattadt om denna angelägenhet och så vidare. Medlemmarne af oppositionen och ibland dem den förre ministern i Bayern, vLercherffeld, en ganska populär man, försäkra deremot, att betydliga hästuppköp för Frankrike redan försiggå. I hannoverska kammaren har den 14, i trots af ett dylikt undvikande svar från ministerbänken, ett formligt förslag blifvit framstäldt, att regeringen måtte hos tyska förbundet föreslå ett förbud mot: hästexport för alla tyska stater. Till en början kommer det väl icke så långt. Man vill icke gifva Frankrike någon anledning till motbeskyllningar. Skulle ett sådant förbud om någon tid blifva utfärdadt, så blifver det sannolikt ett tullföreningsbeslut, det vill säga, att exporten blir förbjuden såväl till Österrike som till Frankrike, hvilket fullkomligt emotsvarar tyska förbundets neutrala riktning och vanmakt. Emellertid äro Preussen och Österrike nu åter inbegripna i tyst diplomatiskt kif och aflåta till de tyska hofven cirkulärer, i hvilka de begge tyska stormakterna hvar för sig redogöra för sin uppfattning af ställningen och rättfärdiga hvar sin politik. Österrike hade genom att försigtigt undersöka mg funnit, att Preussen icke ville på förhand binda: sitt handlingssätt och isynnerhet icke för alla händelser garantera Österrikes lombardo-venetianska besittningar. Det aflät derpå den 5 dennes ett cirkulär till de tyska regeringarne, i hvilket, sedan man redogjort för Österrikes. ståndpunkt, den förhoppningen uttalas, att de tyska regeringarne, ifall Österrike blifver angripet, skola understödja detsamma. Ögon blicket var ännu icke kommet, att förelägga förbundet saken, men Österrike måste i betraktande af de faror, som hota Tyskland, lägga vigt på att lära känna regeringarnes åsigter för vissa bestämda eventualiteter. Så som sådana betecknas ett krig med Frankrike, ett krig med Sardinien och ett krig med Frankrike och Sardinien förenade. Österrike uttalar äfven stor tillfredsställelse öfver det sätt hvarpå den allmänna meningen i Tyskland yttrat sig, och hvilket häfver farhågan för återupprättandet i Tyskland af ett (franskt) Rhenförbund. Dokumentet är affattadt i ganska energisk ton, och ehuru det betecknas såsom konfidentielt tyckes likväl afsigten vara, att noten framdeles skall blifva meddelad. Detta cirkulär afläts till nästan samtliga tyska regeringar, ja som det tyckes. till alla, utom den preussiska, åt hvilken härvarande österrikiske minister meddelade det några dagar efz ter afsändningen. Man söker förklara detta derigenom att emellan Preussen och Österrike försiggår ett direkt diplomatiskt depeschutbyte. Emellertiå har det här väckt ett visst obehag, att cirkuläret icke i början här meddelades, och Österrike skulle sannolikt hafva gjort bättre att undvika detta sätt att gå till väga, hvilket af Ryssland och Frankrike begagnas för att utså missbelåtenhet. Man bör visserligen icke förbise, att på förhand förfrågnin gar hos preussiska regeringen ådagalagt, att man här på intet sätt ville engagera sig. Huru nu bärmed må förhålla sig, så har Preussen å sin sida ansett sig böra aflåta ett cirkulär till de tyska regeringarne för att redogöra för sin politik och tillika yttra sig om ställningen, som den uppfattar såsom fredlig, samt hänvisar på Preussens och Englands bemödanden att åstadkomma en diplomatisk lösning af de genom förhållandena i mellersta Italien framkallade svårigheter. Men :samtidigt dermed fäster Preussen uppmärksamheten på sin dubbla ställning såsom tysk makt och europeisk stormakt. Det förklarar, att det skall troget uppfylla sina pligter inom tyska förbundet. Men såsom europeisk stormakt låter det tydligt förstå, att det vill hafva fria händer och alldeles icke öfvertaga någon förpligtelse att under hvilka omständigheter som helst skydda Österrikes italienska besittningar. Det preussiska cirkuläret är dateradt den 12 Februari och samtidigt meddeladt Österrike, ehuru det var stäldt till de öfriga tyska regeringarne. z z Den utländska diplomatien är nu, förstås, lifligt sysselsatt med denna notvexling. FranBO a Aad rraapt A NA