menniskan i stor skrud. Men ensam med mig, var han rädd att själen skulle komma till korta vid de farliga grund, vi kalla till: fälligheter, strömma öfver och låta mig se hvad den: på: botten förvarade. Jag gör således den slutsatsen, att de djupa själarnes beherrskning, genom hvilken de så ofta vinna fördelen öfver oss ögonblickets barn, består i undvikandet af frestande tillfällen. Men när de icke lyckas att undvika dessa, stå d2 lika blottade på sinnesnärvaro som vi andra. Om ämnet icke vore så allvarsamt, skulle man emellertid känna sitt medlidande blandadt med en liten komisk tillsats, då man ser den bestörtning och det missnöje, som dylika själar sjelfva erfara vid den oförmodade utflykt, hvartill sinnet narrat dem. Min man såg just sådan ut, då han några ögonblick efter de så hastigt uttalade meningarne i en ojemförligt mildare ton tillade: Du hade ju lofvat mig, Emilia, att viicke vidare skulle upptaga detta ämne — och tro mig, du gjorde bäst, om du hölle det löftet! Jag har ej gifvit något löfte — du begärde det icke ens: du förklarade blott din vilja deruppe på kontoret... det var allt... och den viljan har jag respekterat så länge att jag nu ansåg mig kunna fritaga mitt tålamod från vidare prof. Är detv, svarade han, så tålamodspröfvande att skänka din man den husliga frid han begär ? För den, Åke, ifall den vore verklig, anser jag ingenting för dyrt. Men din frid är blott en ytlig villa, det vet du nog.o Enälia, jag har sagt dig att jag afskyr alla förklaringar: de tillfällen äro sällsynta. då sådana icke göra mera ondt än godt — låt oss derföre slutal : Nej, min vän, jag ber dig af hela min