Jag skulle vilja veta hvad meningen är med de här orden: Så varda de då numera icke två, utan ett. Jag har funnit förklaringen vara den, att qvinnan skall upphöra att vara någonting: det är blott mannen: som blir ett, ty alla hennes tankar, känslor och handlingar skola af honom synas, vädras, putsas, i form öfverstöpas och i honom upptagas, innan hon kan våga sig fram med dem, och då blir det ändå icke utan en liten: hjertklappning: Skola de anstå honom ? Månne Guds mening var denna? Det är tvifvel underkastadt. Nu har en hustru blifvit gift med t. ex..en af dessa män, som benämnas fridälskande män...... Min man är just ett sådant exemplar — nå, har-jag mera frid för det? Nej, visst icke, ty under fruktan att säga och göra något, som störer honom — hvilket alltför ofta händer mig — blir jag trött, ledsen, förtretad. Och då nu dertill kommer att mannen går och gömmer. på något hemligt giftämne, som han, allt af idel fruktan. för fridens störande, icke vågar låta titta upp; kan man då vara lycklig? Kan man ytterligare vara lycklig af att gå och rödja, rödja och rödja. tills man, liksom jag nu, rödjt ihop så många högar. att man slutligen får tända eld på dem? Detta blir en huslig revolution — och nu skall mamma få se hvad jag vabn på min. Arm i arm gick min man och jag utåt strandstigen till kapellgården. . Ganska bestämdt hade Åke sinne för min röda-hvita nettelduksklädning. Han såg än på den och än på mig sjelf, och det var något fridfullt — nu menar jag riktigt fridfullt — i hans ögon, hvad som: eljest just icke så ofta finnes i dem. Vi talade icke många. ord .— naturligtvis