Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 2

åter in till Holt, som hela: tiden i högsta spän ning gått fram och åter. vÄndtligen är farbror här! Jag ligger på sträckbänken. Supponerar du skulle finna mera uträkning vid att räta upp dig utan sträckning! Visste på förhand att jag skulle få att göra med en jernvilja. Det är sant att jag sjelf har en sådan, men mot qvinfolk.kan jag icke bruka den... och du får ej blifva missnöjd för det jag icke har med mig annat tillbaka än en korg. Jaså, sade Holt, och det häftiga raseri, som nu började koka inom honom, förto bonom den sans och måtta han alltid visat i sitt förhållande till Moss, jaså, farbror sviker sitt ord? Är det möjligt att en gammal köpman kan handla så i strid med sin karakter och sin heder? Hör på, du! Jag sade dig ju från första stund att min styrka låg i geniet. Du tror dig också ha haft geni, men det har du alls icke — eljest skulle du just vid början sökt att lyckas hos min dotter. Du har likväl icke ansett det löna mödan, utan tänkt att lyckan utan möda och bes He flyga dig som stekt sparf i munnen, när du fick tid att gapa... Ven det är icke al st i denna sak som du röjt brist på gen, utan äfven derati att du visat den dumheten att göra saker, som varit bäst att urakt!åta. : Och farbrors geni tillåter löftesbrott? Supponerar -att vi kunde hitta på något bättre ord — men om det faller dig bäst i smaken, så låt gå! Jag blygs icke öfver att jag brutit mitt ord i sådan affär som denna,.. Och nu är det nog Det är hårdt att ung, såsom jag är, göra en dylik erfarenhet. Har farbror betänkt — Holts darrande röst och gulbleka kinder förrådde den pågående striden med de vilda sinnesrörelserna, i hvilka dock ännu listen skaf