Aftonbladet – 25 februari 1859, sida 1

värdigt förhör vill gifva farbror, är detta: Jag vet om ingen skuld, utom den att vara född en syndig menniska liksom alla andra., Nå, derom vill jag vara öfvertygad! sva-, rade Moss, hvilken icke syntes betvifla orde.n, men som i denna stund öfvertygades att Holt var en usling utan ånger och med en 3fyverdådig djerfhet. Inom sig bifogade han.: Den samvetslöse vildfågeln skall icke ha mitt Majblomster — och då skall väl rösten, som skriker mig i örat, få lemna mig i fred... Nej, nej, ingen dlikplundrare får röra mitt barn! Jag var tokig, då jag tänkte derpå. Men något mera kan jag. ej göra, och gör det icke heller, om än tio röster: satte sig att skrika i hvartdera öratn...... Hörpå återtog han i sin vanliga affärston : Dröj, här, så går jag och talar med min dotter ty Ahap, tänkte Holt, det blef ändå slutet på det Inga afbrottet... Nå, det är bra, det är bra! Min höga ton gjorde verkan — ja, vet nu hur jag ställer AND Högt utlät han sig: Jag tackar farbror för sitt beslut, i hvilket jag igenkänrier den mannen, som jag från början lärde b ögakta och värdera... Jag dröjer här för att afvakta svaret. Och lyckas farbror, så vill jag icke hafva något minne af denna så Ovanliga examen., Godt... Supporserar att den ändå skall förströ dig, medan jag är borta nen Det var något outransakligt hon sett i faderns ögon, då hon välkomnat honom vid ankomsten. Sysselsatt att utreda de hemlighetsfulla vändningarne i hans inre, fick hon just nu. se honom sjelf inträda. Hon hastade emot honom. . Kära pappå, låt. oss. göra pinan kort — Jag vet att vi nu äro komna till stunden. Åh, vi ha haft så många slika stunder,