Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 1

mm — . . .ctn nnMMMMMMMMJJJJJ—— färer? ; Nej, visst icke. — en ogrundad, befängd och og SE nära nog vansinnig svartsjuka: Och: jag blygs på hans vägnar att säga det han gjort mig lumpna menniska till föremål:för-den mest brinnande afund. Sedan undanträngdes denna fantasi för en tid af den idn — hvars mer . eller. mindre grund jag icke anser vara rätt grannlaga att undersöka — att aflidne kapten -Oddjers-skulle; ha egnat fru Hjelm: en mera varm känsla än tillbörligt var i det hus; der han gästade. Detta är dock något, som nu syns:-ba kommit till-en viss upplösning. Fru Hjelm är en ung, men särdeles frimodig fru, som förstår mer än man kunnat tro. Hjelm måste emellertid, då han släpper den ena villan eller verkligheten, hafva en ny käppbäst att rida; och jag märker så tydligt, som om han sagt det på rent språk, att han åter börjar hedra mig med sin allra närmaste uppmärksamhet. Hvilken stund som. helst — då han eger ett så misstänksamt, för honom sjelf olyckligt lynne — kunde ju ett ord falla; och har han sagt blott ett halft, så tänker jag, min käre farbror, att Wilhelm Holtsheder icke lärer tillåta honom att göra många omständigheter vid firmans förändring. Jag är en ung man, inom mitt yrke en man med frisinnade, kanske djerfva åsigter. Men som enskilt person är jag djujt ömtålig, och min ärar vill jag behålla oantastad. Stackars Hjelm! Jag: förutser en: mörk fråmtid för: honom. : Affärsman har. han aldvigsvarit, är det. ej och: blir det icke heller, Och som äkta man kämpar han mot så många stridiga intryck, satt. ben -—sådan är åtminstone min-öfvertygtlsv — aldrig kan göra sincsbustru lycklig. ; ; Elan sälskar-heuney äl henne djupt; men han är så sluten, så blyg, så trög, .så-riktigt dum i de der sakerna, att det säkert ej blir