Aftonbladet – 24 februari 1859, sida 1

hit under mamsell Majkens härvaro, ty få vi icke nu våra gemensamma planer till stånd, inträffar väl snart något, som ännu mer krånglar bort mina förhoppningar. t I dag är mamsell Majken åt kapellgården. I går — har jag låtit mig berättas — var hon äfven der, och i morgonärnar hon sig väl åter dit. Detta är något som jag ej längre förmår med resignation åse. Och om jag får stödja mig vid det löfte, farbror gifvit — en rättskaffens och ordhållig mans löfte — så väntar jag att nu se det inlöst. Ty, oss emellan sagdt, längre än ett halft, allra högst ett år, står jag ej ut med den qväkareanda, som röjes i firmans Nf ...: Nej, annat vore det, om min hand ensam styrde roret! Jag hvälfver stora planer i mitt hufvud; och understövd och uppmuntrad af farbror, skall jag visa att dessa planer också komma till stånd. Ja, blir jag en dag den som ensam representerar det unga huset, skall det gamla icke behöfva blygas. Det är ännu en sak som påskyndar mina egna ifriga önskningar, oely den jag med-sonlig förtrolighet vill lägga inför min snart blifvande faders ögon: Den, som ej närmare känner Hjelm, håller honom för en flegmäatisk man med kallt hufvud och kallt blod. Hans trånga och inbundna väsende tycks liksom rättfärdiga den tanken. O, hvilket misstag! En vulkan är han under ett isberg. Jag har mången aftonstund; då ham trott alla vara gångna till hvila, stått: och lyssnat på huru han, än med tunga: och långsamma, än med häftiga och ojemna steg. liksom hjerfat flämtande följt dem, gått fram och äter på det ödstkga kontoret. VA Hvad har då sysselsatt honom? Månne af