Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 1

som utgör ett slags personlighet bland familjen på kapellgården, så tror jag nästan att farbror anser som gifvet att, om gunstlingen ginge bort, ban sjelf snart skulle följa efter ... Således måste vi hafva aktning för andras känslor, då vi aldrig kunna bedöma mer än ytan, och särdeles böra vi respektera en gammal man, som icke haft så många förströelseämnen under sin lefnad. Denna tillrättavisning skulle icke varit öfverflödig,, menade Emilia med en viss undfallenhet för Majkens allvar, om jag icke sjelf varit alltför upprörd och upptagen af egna bekymmer — 1 min tanke åtminstone— af mera vigt. Tala då, min goda Emilia! Jag ser nog att det är vigtigt. Sätt dig då och hör! 45 n De togö plats. RR cl Jag bad dig gissa hvarifrån den3här hårlocken kunde hafva kommit ...;görådet nub Majken såg bestört ut. i Gaf du den åt din man som flicka?? Åh nej, vi voro icke på så förtrolig fot, att jag :kunde inbilla mig att han skulle sätta synnerligt värde på ett dylikt minne, och sjelf föll det nonom visst aldriglinZatt begära det. — 2 FT Nåväl, återtog Majken, innan jag gissar, vill du kanhända meddela mig huru du och din man tillbragt eftermiddagen ?, Ja, bevars ... Efter några minuter, egnade åt en kall artighet, återvände Åke till sina göromål i sjöbodarne. Jag deremot inträdde i mina husliga göromål, som upptagit mig hela tiden. Du trodde kanhända att vi suttit och kuttrat bort eftermiddagen ? Majken svarade icke med ord. Blicken förklarade likväl hennes deltagande. 7;:. Ik Säg mig så godtx, sade hon efter några ögonblicks tystnad, hvad som händt — ty gissa kan jag icke. Hvad som händt är något afskyvärdt. Just nu fick jag se och, öppnade det der brefvet, som låg på mitt skrifbord — läs och döm... råd sen!, Ag a