Aftonbladet – 23 februari 1859, sida 1

Icke. behöfver du ursäkta dig inför migl svarade hon med all, den vänlighet, som hon vid ett dylikt tillfälle kunde bjuda öfver. Har du så brådt. att du icke, efter så många veckors skilsmässa, har tid att egna mig en enda stund, så bör jag ej enträget söka qvarhålla dig. Men du tvingar mig till den öfvertygelsen att jag icke har en vän i min make. Huru så ?, : En vän är öppen i sina ord och rättfram i sina. handlingar — du är icke någondera delen. Det är derjemte dädelt af dig attlåta mig stå här så ensam... så ensam... i vårt eget bem och att ej låta mig finna annat än ett främmande ansigte i min egen mans ansigte. Hjelm rodnade starkt, Det var just emedan jag var öfvertygad att du skulle komma att känna dig ensam här som jag sökt bevisa att du borde finna dig bättre på Gläborg. Men då du återvändt hit, må du icke börja med klagan — ty uppriktigt sagdt, om jag icke har tid för en treflig sällskapsstund, har jag det ännu mindre för afbörandet af klagomål, som möjligen icke torde vara på sin plats. Och han skyndade ut. Emilia kunde icke få klar för sig orsaken till denna senare förändring och kunde ej annat än upprepa för sig sav ma ord: Och så blef jag helsadi Under en hel timmas tid hoppades hon att han skulle återkomma, att han skulle ångra sig och att han skulle säga hvad det var som gjort allt så underligt. Ack, hvaddet var gr) Oddjers! Om denne hög en missdådare, kunde hans n vikits-med större-Omsorg... d stret,, — hon gick fram till andra sidan — stodo vi samma morgon jag uttryckte min glädje öfver att han skulle göra sig af medi den firska besättningen... 0... Och nu, nu skall jag ej eu gång få säga huru alla dessa minnen smärta ! Hon lyssnade och lyssnade efter sin mans ster,.