Aftonbladet – 22 februari 1859, sida 3

kunde lita på det? Sedermera, vid närmare eftersinnande, hade vittnet börjat finna detta något be synnerligt och varit betänkt på att omtala händelser tör stadsfiskalen Kock. Boklund, tillfrågad hvad hon hade att säga on; detta vittnesmål, medgaf att hon hade råkat hr Lundin i porten då hon återkom från ett hastigt besök i fru Mangelsons bod, men att hon dervid sagt att hon skulle flytta, det bestred hon bestämd:, sägande sig möjligtvis endast hafva sagt, att hon ej had. det så roligt eller något dylikt. Att Lundin e gång varit uppe och sökt henne visste hon ej. Ordföranden: Hvad var meningen med din enträgna begäran, att hr Lundin ej skulle omtala att ban träffat dig? Boklund: Det var ej någon annan mening, än att jag tyckte att det var förargligt att en karl sökt mig hos öfverstinnan, och jag ville ej att någon skulle veta af det. Vittaet Lunda förklarade slutligen, att han icke mer än de nämda 2 gångerna varit inne i det ifrågavarande huset vid Mäster Samuelsgränd. Fru Kraus, hvilken pigan Boklund uppgifvit skulle ha innevarit i fru Mangelsons bod på måndagseftermiddagen den 15 November, då hon, innan hon gick bort, der köpte bröd, påminde sig väl att hon en eftermiddag sett Boklund i nämnde bod köpa mandelbröd och grädde, som hon på stället förtärde, men trodde hon, att det var ett par dagar innan mordet -föröfvades. Då Boklund likväl :vidblef sin uppgift, att fru Kraus äfven på måndagen innevari. i boden, då åtföljd af sin lilla flicka, förklarade vittnet, att det väl var möjl.gt, men att hon ej kunde påminna sig något sådant. Pigan Sofia Berg, i tjenst hos fabrikören Ekenberg sedan 2 dagar före jul, hade vid 4 särskilta tillfällen sett Boklund besöka husbondfolket, men hade med henne icke haft något anmärkningsvärdt samtal. Huruvida Carl Ekenberg och Boklund Annandag jul varit ute tillsammans visste hon icke. Hon hade väl sett båda gå ut, men icke märkt om de varit i hvarandras sällskap, vare sig vid bortgåendet eller hemkomsten. (Egentligen befanns det, att Sofia Berg blifvit af misstag inkallad, då meningen varit att höra den piga, som i November tjente hos Ekenberg, och hvilken skulle till nästa förhör inkallas.) Arbetskarlshustrun Axberg, som bor i samma hus vid Norrmalmstorg, der mll Grönlund har sitt mjölkmagasin, hade der innevarit måndagen den 15 Nov. kl. vid pass 6 på aftonen och då sett pigan Boklund, medförande ett ullgarnsknyte, inkomma för att till mll Grönlund betala en skuld. Hon hade dervid synts ganska glad, hvilket hade föranledt mll G, som vid något föregående tillfälle sett henne mycket ledsen, att fråga henne huru hon nu hade det; hvarpå B. svarat, att frun nu var bättre mot henne,och hon sjelt för öfrigt mera van Vittret hörde henne äfven nämna, att hon skulle sälja ullgarnet till sin moster. men aflägsnade sig före henne och kunde således icke säga när hon gick. Poliskonstapeln Riman hade jemte öfverkonstapelu Thalen och konstapeln Lövenberg varit beordrad att efterspana och häkta Ödberg, hvilken de träffat i hörnet af Qvartersgatan och Nybergsgränd. Arbetskarlen Wallin, som åtföljde dem för att igenkänna Ödberg, visade konstaplarne på honom, hvarpå de genas grepo honom. De upplysningar Riman för öfrigt lemnade om Ödbergs beteende vid häktningen och närmaste tiden derefter tills polismästaren Ekströmer efter någon stund infann sig å vaktkontoret och med honom började förhör, innefattade ingenting anmärkningsvärdt. Ödberg hade sport hvarom fråga var och börjat gråta. Då han efter någon stund fått veta att han häktades på misstankar om delaktighet i mordet, hade han bedyrat sin oskuld och sagt att de finge göra med honom hvad de ville, han visste ändå att han ingenting ondt hade gjort. Tillfrågad af konstaplarne huru han tillbragt natten, hade han först sagt, att han ej sluppit in der han bodde och derföre gått ute hela natten; sedan hade han sagt, att han legåt i trappan. Ransakningen afbröts derpå, för att fortstättas nästa tisdag, till hvilken dag flera vittnen ,skullt inkallas, och då Ödberg och Boklund ålades att vid hemtningsäfventyr komma tillstädes: UR mt dr — Då det af magister A. Sjöberg mot tidningen Fäderneslandet väckta tryckfrihetsåtal i dag förekoninför rådhusrättens sjette afdelning, instälde sig såväl Sjöberg som tidningen Fäderneslandets ansvarigt utgifvare studeranden Sundler. . Sundlers begäran att efter erhållen del af stämningen få densamma med svaromål bemöta nästa tisdag, bifölls af domstolen. — I dag fortsattes polisförhöret med f. d. furirer Fredrik Joaedhimsson Cronstrand, häktad oeh tiltalad för att hafva skaffat sig penningelån å af honom förfalskade assistanssedlar. Flera pantlånare. som, af Cronstrand blifvit bedragne, voro nu tillstädes. Cronstrand erkände angifvelsen, under förkla rtng, att han till brottets begående föranledts uta: bekymmer för hustrvs och barns uppehälle. Måle: remitterades till domstol och Cronstrand återfördes i häkte. : — I dag har polisförhör hållits i anledning af ingången rapport derom. att stenhuggeriarbetaren Jo han Östlund, boende uti huset n:o 17 vid Stora Träsk gatan å norr, utan föregången sjukdom hastigt. aflidit. Östlund, hvilken var sysselsatt med bergsprängningsarbete uti de s. k. Gubbhusbergens, hade i dag åtta dagar sedan jemte sina kamrater innevarit å krögerskan Lagerqvists krog i huset n:o 74 vid Besvärsgatan, och : derstädes bållit vad om att har: skulle kunna stå bocken för så mycket bränvin som bestods honom. Sedan vadet antagits, hade Östlund. bjuden af kamraterna, förtärt 18 stora supar. Derefter fördes han utaf en af kamraterna bed uti e smedja, och då han på morgonen klagade öfver illa mående, blef han hemförd till sin-bostad å norr, de: han afled några timmar derefter. Stenhuggeriarbe tarne A. G: Norstrand, Ki. R. Olsson, J: Pettersson. A. Andersson och E. H. Bergström, hvilka bjudit Östlund, voro i dag inkallade. De påstodo att alltsammans varit gyckel.. I afvaktan på .obduktionsprotokollet uppsköts målet tills om fredag, till hvil ken dag äfven krögerskan Lagerqvist skulle kallas. Östlund, en ung arbetsfrisk karl, efterlemnar hustru och barn. jä — Jönköping. Om den mordbrand, som den 5 Oktober sistlidet år anställdes å Sandviks ladugård ai sinnesrubbade förre vhderlöjtnanten Henrik Gyllensvahn, hölls den 3 sistl. December ransakning inför Wista häradsrätt, hvarvid genom afhörda vittnen inhemtades, det Gyllensvahn otvunget för hvem som helst han kom i tal med erkände sig hafva antändt ladugården, oftast med tillägg som antydde att det skett i afsigt att tillfoga skada åt brodern, löjtnant Aug. Gyllensvahn, mot hvilken han tycktes hysa ett djupt agg, emedan han tror sig af honom lidit orätt i arfsangelägenheter. Som nu H. Gyllensvahn eger någon förmögenhet och brodern. Aug. G. är hans förmyndare, gjordes till den senare hemställan, huruvida han ej ville godvilligt ersätta den genom bran: den förorsakade skada, så väl hvad länets brandstodsbolag utbetalt som hvad arrendatorn af Sandvik derutöfver förlorat genom det uppbrunnas högre värde än brandstodsersättningen; men löjtnant Aug; Gyllensvahn förklarade sig icke kunna göra detta förr än lagligen styrkt blifvit att hans -broder anstiftat branden: I anseende till dennes sinnesbeskaffenhet kunde nemligen hans eget erkännande ej räknas som fullt bevis. Höradsrätten beslöt att yttranden om H: Gyllensvahns: sinnesbeskaffenhet skulle infordras från läkarne å hospitalen i Jönköping och Wexjö, der han senast vårdats, och målet emellertid uppskjutas. EEE Telegrafunderrättelser.