Aftonbladet – 22 februari 1859, sida 3

vill derföre blott i. korthet nämna, att, sedan iman numera uti flera länder gjort försök med förbättrade gemensamhetsoch klassifikationsmetoder samt med auburnska och filadelfiajöystemorna, hvilka begge sistnämda man äfven vidare utvecklat, så har man de senaste åren allt mer och mer föredragit det förbättrade filadelfiaeller numera s. k. separationssystemet. Ty man har funnit, att detsamma icke allenast förebygger den häktades försämrande, hvilket icke kan sägas om de öfriga systemerna, utan äfven såsom straffmedel är intensivare, än andra fängelsearter, samt säkrare än dessa befordrar fångarnes förbättring. Separationsfängelser finnas derföre också numera inrättade i många länder: uti en dela! Nordamerika, i Storbritannien med dess kolonier. samt å Malta och Joniska öarne, i Holland, Belgien, Sverge och Norge, Daånmark med Schlesvig-Holstein, Mecklenburg, Preussen, Oldenburg, Baden, Toscana, Sardinien m. fl. stater. Likväl har separationssystemet hittills endast i Toscana blifvit tillämpadt på alla fängelser, hvaremot de öfriga nyss anförda länderna allenast delvis upptagit detsamma. — Äfven är man ännu af olika åsigter angående tiden för dess användande å fångamne och om detaljer uti sättet för dess genomförande. Men man arbetar med allvar att uppnå det gemensamma målet; och vid sidan af fängelsereformens egentlige förkämpar verka kärleksfullt ett stort antal sällskaper för frigifnc fångars understödjande samt för unge förbrytares förbättrande. Den sjukliga riktning, son: stundom utmärkte förgångna tiders filantropi, förmärkes ej mer. Man seri brottslingen nu icke en olycklig, hvars kroppsliga lidandet: skul!e påkalla medömkan, ty man behandlar honom också menskligare, ehuru med allvar. Man ser i honom en fallen medmenniska. som man nödgas straffa, men hvilken man ej vil! förkrossa, utan upprätta och förbättra.