stundens är inne. 7 Tro:: emellertid;: mitt: barn, att alla slags känslor ha. sin ömtålighet — och hvilka känslor! bör väl hustrun respekom ej sin mans? : i ; Jag vill sökatintränga i allt :detta: och göra mig till..godo alla .dessa ädla och: moderliga råd; hvilka. min-egen.mor säkerligen icke kunnat gifva mig bättre... Men låt mig nu veta om jag kan sitta. uppe tills; Åke återvänder? död a : t : Herr Hjelm återvänder icke på minst en vecka — inser du ej det? En vecka i... Men huru skola då alla dessa lagar taga slut — det är omöjligt! Kan jag ej resa efter till Lysekil? : Nej, förklarade nu Majken, detta är det allra omöjligaste, och jag ville icke se din mans gränslösa förvåning vid ett sådant steg. Honom såg du för ett par timmar. sedan ...n Det behäfs ingenting mer .., Emilias röst, liksom hennes upprätta ställning, förkunnade att stoltheten började återvända och taga ut sin rätt. Vid dessa tecken visade Majkens vexlade blick med modren att hon återtagit sina förboppningar angående Emilia. Ja,, tillade hon i sitt hjerta, var nu så stolt du behagar — jag har gjort dig ondt, stackars barn, men det skedde för att väcka dig ur förtrollningen. Följer du mig till mitt rum nu, Majken, återtog Emilia, aeller får jag blifva qvar i ditt? Det är ingenting jag nu så mycket behöfver som hvilan. Efter denna afton förflöt icke en, utan två, tre... ja, fyra veckor, så att månaden slutligen blef rund, innan för Emilia den så länge efterlängtade timman för hennes-hemresa ändtligen slog. Aprilsolen glänste nu öfver det upplösta snöbältet, Den unga qvinnan, som efter hand lärt sig begripa och värdera sin ädla. värdinnas kloka ord, hade sent omsider tystat den klagan, hennes hjerta ville utgjuta. Hon nämde icke så ofta hvarken sin mans eller kapten Oddjers namn, men emellanåt frågade hon Majken med blyg oro om hon verkligen trodde att Åke behöfde så mycken tid för. — allt det der, hvartill Majken alltid med hjertlighet svarade henne, att om ban