sitt eget anseende, i förening med den stränga oböjligheten: af hans :karakter, som blef orsaken till... ; Nej, jag vill ännu ingenting höral utbrast Emilia.: Det är nog att jag fått veta detta. Jag tror knappt att han brydde sig: om ...... Men jag är icke tillräckligt klar i mina tankar för att nu tala. Vi vänta, tills herrarne återkomma — ty de komma ju hit med... med .:..:. I Nej, visst ickel inföll fru Moss. Vid Lysekil ligger hans fartyg, och der fartyget är, dit skall väl befälhafvaren föras. Således får jag aldrig, aldrig mer ...... Käraste Emilia, tog Majken till ordet, bsamla nu alla din själs och ditt hjertas önskningar och lägg dem under förnuftets hägn — det skall svara dig; och svarar det ej tydligt, så lägg dem under Guds hägn: Han skall i sin milda barmhertighet visa dig att du icke får ha några önskningar; som uppröra dig mer än: du redah varit upprörd Jag är så matt! hviskade den unga qvinnan. Detta dödsrop vill aldrig upphöra att ljuda i mina öron. Varen goda emotmig och laga att jag snart får träffa min Åke — ty efter honom längtar jag med brinnande längtan. Han skall nog förstå mig och allt bli godt, sedan jag fått gråta ut vid hans hjerta. (Jon, tänkte Majken, ban såg just utsom om han önskat sig en sådan!scen!.) Men, käraste barn), svarade fru Moss, i det hon med sin fina och pröfvande blick trängde in i det unga hjertåt som hon ville lära lefnadsvishet, mitt käraste barn, jag vet ej om det för någon äkta man kan vara behagligt att blifva vittne till sådana tårar som dessa, hur skuld-rena de än äro. Männerna, äfven de minst sjelfviska, hafva en känsla af att hustrurna böra inse det främmande vänskapsband icke få öfverskrida en viss gräns den männen sjelfva efter sin olika uppfattning utstakat. Emilia hörde med djup uppmärksamhet, Skulle jag dån, sade hon, dölja denna känsla för min man? Kunde han ej deraf sluta till något, som vore honom ännu mindre kärt? . 4 Jag tänker att en medelväg måtte finnas, och jag hoppas att ditt hjertas godhetoch ditt förstånds finhet skola visa dig den, då