Article Image
: Du kan tillägga i afseende på honöm svart: sjukans kärlek, svartsjukans uppfinningsrikhet öch svartsjukans. envishet. ; Jo,sdå få vien vacker bild-.....: Men hvad var det: han:vid.afresan sade mamma 2 i Ts Emilia öpphar dörren — hon kommer hitöfver ... Hon har intagit mitt hjerta så, att hon riktigt förekommer mig som en yngre dotter i behof af mitt beskydd. i SLiksom hon finner en mor skall hon äfven finna en systet! sade Majken hjertligt. i; Och nu var det Majken som öppnade icke blott dörren, utan äfven sin farin — så att Emilia mot den deltagande vännens bröst fick luta sitt ännu brinnande hufvud.......t.-. see I Se så, yttrade fru Moss, nu tager äfven jag del i digt Vill du nu tala med oss, mitt barn?: Ty hvad du talade i din feberyrsel, få yi ejoräkna. Emilia upplyfte hufvudet3--och i det :hon satte sig på soffan midt emellan dem, började hon rodnande: I Jag vet knappt hvad jag sagt. Men det Vet jag och ber er tro, att i hela min så-häftigt uttryckta sorg ej fins ett grand att blygas öfver: Jag kände för kapten Oddjers ett varmt och lifligt deltagande. Från första ögonblicket utgjorde han för mig ett föremål af intresse. : Något romantiskt, något anslående följde hans uppträdande på vår strand. Och han höll också mig kär — det såg ju hvar dch en; det var så öppet, så naturligt :.. ingenting orätt i något. i MDet. bar heller ingen kunnat föreställa sig! Svarade -fru Moss ... Men efter denna sorgliga tilldragelse må du icke vilja för snart bem till Svartskär, ty din man blirnu öfverhoped af en mängd vigtiga och smärtsamma omsorger, som erfordra hans frånvaro, och då blefve. det otrefligt för dig, min lilla Emilia, ätt vara ensam med herr Holt. Gud bevare mig för det! Hans giftiga tunga har redan gjort ondt nog. Jag är så rädd för Holt som för cn mörksens ande. Beständigt . smyger han in det bräusle, som Brinner på djupet i min mans själ... Men säg. migssau är: jag modig — allt hvad som händtt At han visat bjultusod intill det sista, det vet jag.s Då anar du kanske och:å sanningens, svarade Majken, att det var hans ömtålighet om

22 februari 1859, sida 1

Thumbnail