Aftonbladet – 21 februari 1859, sida 3

(Insändt.) Om landsvägs-grindarne. Skönhetssinnet uppenbarar sig i så skiljaktiga former hos olika individer. Sålunda finner måhända den ene, att det är en prydnad för vårt land att se våra allmänna landsvägar infattade i ramar af mer eller mindre upprättstående eller lutande gärdesgårdar. På en annan anslår denna anblick helt annorlunda. Dessa spöklika qvarlefvor af dödade skogar nedtrycka hans sinne. . Han. skådar i dem ett fult ärr i pannan på vår vackra natur; oeh när han är. så lycklig att få lemna de ändlösa gatorna och ser sig förflyttad till-ettöppet landskap, som icke är fängsladt af dessa. hinder, andas han friare. Han, känner att han har lemnat barbariet bakom sig, för att beträda civilisa-. tionens gränser. k ; Men icke blott skönhetssinnet, utan äfven begreppen om. nytta röra sig så ofta inom motsatta svängkretsar. Så händer det till exempel, att. en eller anhan dilettant, som, för att hvila sig efter stadslifvets nöjen; företager en lustfärd till landsbygden, harmas, då han finner. sin. rullande vagn. ett ögonbliek hejdad af någon förarglig grind öfver landsvägen; och denna förtrytelse stegras måhända. ännu mer, om. skjutsbonden med .en fintlighet, som är så vanlig hos, vår allmoge, skulle göra sig förfallen till någon långsamhet vid grindens öppnande, i den oskyldiga afsigten att förskaffa sina flåsande hästar något andrum. v : En annan vägfarande ser åter saken lugnare och tilläfventyrs förståndigare. Han tänker så:; Om denna grind icke funnes emellan den vidsträckta skog eller utmark, som jag nyss genomfarit, och de mötande odlade egorna;rblefverju följden, antingen att utmarken icke kunde betas utan. äfventyr att se de betande, kreaturen. intränga -på de. odlade -egorna, eller. ock att dessa egor måste, till förekommande af ett sådant förstörande ohägn, på ömse sidor utefter vägen omgifvas med stängsel; men om man nu äfven ville lemna åsido den vanprydnad för landet, den skogsförstörelse och det för jordbruket :bortslösade arbete, som blefve en följd af en sådan anordning, så äterstode i alla fall för mig och andra vägfarande den betänkliga påföljden, att de gator, som på detta sätt bildades öfver slätterna vintertiden, under yrväder fylldes med snö och ofta kunde blifva så ofarbara, att fortkomsten rent af hindrades, med mindre det vore. möjligt att finna. en väg på sidan öfver egarens besådda åkrar, hvilket icke alltid låter sig göra. . Den mindre olägenheten, hvars varaktighet i alla fall är inskränkt till den vackra årstiden — ty vintertiden borttagas grindarne — skulle sålunda