Aftonbladet – 21 februari 1859, sida 3

ning, att vinden ute på ett visst kongl. resi. dens i de sista: dagarne skall hafva plötslig kastat om och att det vär Tuftdraget häri från, som äfven meddelat en viss förändradc luftning i Ridehusassociationens flaggor. De icke omöjligt, och man kan också d r t lättare förstå den telegrafiska bilje som föranledde -prins Ferdinand att med s värvaro öfverraska sällskapet i Casino. känna med förtjusning denna nya vind, — nya, ty ännu för kort sedan blåste den tcke. och: vi önska endast att den måtte förblifva litet stadigare än den hittills visat sig. Hr Hagermann utbragte, som sagdt, kung Oscärs skål; från: väggarne vajade svenska fanan i broderlig förening med den danska och norska, hvarje ord om det svenska . brödrafolket helsades med jubel, stämningen var den bästa, vänskapligaste och mest upprynida. På samma gång demonstrerades med kraft mot holsteinarne, och då amiral Bille i sitt tal för den danska landtårmen nämde bland härvarande danska krigare någrå hölsteinska namn, blef han afbruten af hyssjningar. Köpenhamns borgerskap har uttalat sig. ; Annandagsfesten i Casino var, som väntadt. egentligen icke annat än en galabal, utan all egentlig politisk betydelse. Der vankades blott den-ena-skålen för damerna (den der champagnheskålen !), inledd af den gamle! hederlige Hauch med ett estetiskt föredrag om — estruriska vaser och om blomkrukor! Trängseln var stor och dansen höll ett ögonblick på att stanna vid föresatsen. Hofven voro der ganska riktigt, le beau monde i massa och hela corps diplomatique,. Då jag säger hela, bör jag dock göra ett undantag; hvarje Sverge-Norges representant på platsen saknades ön ensam och ingen annan. Jag bör icke dölja, att denna omständighet blifvit bemärkt och väckt inom skilda kretsar en viss sensation. Man frågar sig, om amiral Virgin af alldeles eget bevåg eller blott -händelsevis vid detta tillfälle uteblifvit; ingen tror det. Skulle det då legat någon speciel mening häri? man kan ej förstå det. Att det. svenska kabinettet ett ögonblick funnit lämpligt att göra en liten vändning mot det. danska (Virgins rappellerande har, som : ni vet, blifvit tolkadt i denna mening), det kan förklaras genom den omständigheten, att det danska kabinettet verkligen iden sista. tiden har visat sig icke just med någon synnerlig månhet upptaga det svenskas bona officia; att någon i Stockholm dessutom måhända verkligen. blifvit litet stött öfver. det sätt, hvarpå någon här har betett sig i vissa saker och vid vissa tillfällen, det kan man också finna mer eller mindre naturligt; men allt kan drifvas för långt, och man bör akta sig för att ej af sin honetta ambition förledas att blifya helt enkelt — liten, der man så lätt borde kunna vara stor. Detta,att vid en fest, så litet politisk, så komplett oskyldig, som balen den l1:te, passa på att lysa genom sin frånvaro,, har af mången upptagits som verkligen något annat än takt, och äfven om den ifrågavarande festligheten mera än nu var fallet (och som det tillräckligt kunde förutses skulle blifva fallet) hade haft en politisk anstrykning, märk, en för öfrigt blott nationel politisk! — ville man med sj piel glädje och tillfredsställelse hafva helsat just Sverges sändebud i skaran af de öfriga liplomaterna. När konung Fredriks generaladjutant. med entusiasm -dricker den svenske monarkens skål och när man på den dag, som firas till minne af sin seger öfver de svenska vapnen, låter den blågula fanan högt vaja från sin festsals väggar, skulle då Sverge draga sig för att synas vid detta tillfälle och krypa ihop bakom skärmen af skruper, hvilka i alla: möjliga afseenden utgöra en bjert och skärande anakronism? Som sagdt är, man begriper icke detta, och ag begriper det just icke heller. Men ögonolicket är fullt af så många gåtör, lika svåra tt lösa som denna, och man måste trösta ig med att man icke är inne i den — hösre politiken. Hvad säger ni om dessa redan flera hundra Uter-slesvig-holsteinska adresser, hvilka strömma n till ständerförsamlingen i Itzeho? Här — äger man platt intet derom! (om icke de fvannämde hyssjningarne i rådhuset få anses ara ett svar derpå). Och dock tyckes mig letta vara ett tidens tecken att observera. Ir Hall var i Casinb, han var i ridhuset, han jar glad och treflig, som alltid, charmant ällskapsman: Och dock står han midt i ett väder. ,Impavidum —. S. B. emm Bref från Skåne.