Aftonbladet – 21 februari 1859, sida 1

Var mensklig mot både sig sjelf och oss. kapten! Som konstapeln sa: Här stå åtta beslutsamma män. Kapten är bara en. På hvems sida kan rätten då bli? Om ni vore här allesammans i stället för åtta, så tänker jag ändå icke låta bestämma mitt handlingssätt af någon annan än mig sjelf. Jag känner ingen feg fruktan — det vet ni...... Hvad viljen j då? Ett par ögonblicks tystnad rådde bland de talande. Derpå sade timmermannen: Det är mycket som förstås utan att en talar ut det i ord...... Vill kapten bestämdt inte göra någonting för 0ss? Rym — vägen står er fri! Men jag blir trött: låt nu vara nog... eller sätt era Kotelser i verketl y Denna gränslöst öfverdådiga likgiltighet för faran, detta kallblodiga mod förstummade icke blott den nära nog till sten förvandlade drängen, som knappt kände sig ega en gnista lif qvar i ådrorna, utan den förstummade äfven sjelfva dessa vilda sällar, som blefvo slagna af den herrskaremakt, hvilken herrskade ännu sedan den endast var lik ett rö i. deras hand. Nu utbrast, på konstapelns tecken, ett enda utrop: Pardon, kapten! Och siaren tillade: VR Finska Enigheten göra skäl för namnet hb Hören mig, gossar! sade kaptenen, steg ur slädan och ställde sig midt framför dem. Jag har på ett sådant sätt blifvit förolämpad att det skulle blifva en fullkomlig omöjlighet att mellan oss återbringa det lagliga örhällande, hvarförutan intet befäl kan ega rum. Jag känner er bättre än ni känner er sjelfva. Ni skulle icke hafva vunnit denna första se