Aftonbladet – 21 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN?) ROMAN EMILIE CARLEN. 46 KAPITLET. På Sotenäs strand. Timmar förflöto — många timmar — och kapten Oddjers. gaf icke akt på hvarken den flacka ödsliga landsvägen eller de ännu ödsligare, skogspartier, som han efter inträdet i Sotenäs härad fick genomresa. Han hade ingenting sagt emot drängens förslag att stiga in. någorstädes, medan hästen fick foder och de sjelfva. något värmande. Men ingenting häraf hade blifvit verkstäldt, ty han tänkte icke på sig sjelf och ännu mindre på andra. Han kände ingenting, han förstod ingenting, utom den smörta, som brände inom honom. Fan skulle bort — långt bort, der ej dessa sköna ögon lyste, der ej denna röst djöd i hans öra. Och han kunde sålunda ha rest till: dagens slut, ja hela natten, utan att hyvarken böra eller motsäga drängens meningar. Den stackars karlen vari största bekymmer: på sådan place-resa? hade han aldrig varit med. Han tog derföre slutligen mod till sig at stanna på eget bevåg och ge så väl sig sjeli som hästen foder och dricka. När de åter satt: i gång, var det nära skumt. . a Kaptenen och hans körsven befunno sig midt uti en labyrint af. vägar i skogsbrynet utåt kusten. Det varven obeskrifligt dyster färgton som hvilade öfver detta landskap. —— ) Se A. B. uis 1—41