Aftonbladet – 21 februari 1859, sida 1

Hvad var då meningen med denna lögn? frågade kaptenen lugnt. Jo, meningen är den, att vi på ett sådant här opartiskt ställe skulle få tillfälle att språka ostörda med kapten. Vi ha allt åtskilligt osagdt, som nu skall bli sagdt. I Jesu namn, herr kapten, hviskade drängen från andra sidan, vänd och res tillbaka — detta slutar aldrig väll Kaptenen hörde honom icke ens. . .Talal yttrade han med samma myndiga och korta röst som han begagnade ombord på sitt fartyg. Ja, det är meningen...... Först och främst vill vi veta hvarföre kapten i sjöförklaringen rekommerderade oss till bestraffning ? Emedan jag ansåg er förtjenta deraf i följd at ert uppförande... Vidare? Åh nej, vi ha inte så brådtom — här får allt stannas lite vid den punkten. Det var vi som räddade kaptens lif, och vi säga här allesammans att kapten har dåligt lönat oss. Ja, det säga vils upprepades i korus. Jag sade: Vidare... Fortsätt! Åh, fortsättningen kommer kansketidsnog... Kapten har i sinnet att hemförlofva och hemsända . oss. Så är det. ... att, fortsatte konstapeln, ta ny besättning från Göteborg ?, Alldelesb 7 Kapten har alltid sina korta ord, men för den här gången befinna vi oss inte ombord, och derföre kan också vi nu säga vår mening kort, och det är den: Allt det der får inte ske l Verkligen? yttrade kaptenen föraktligt. Ja, verkligen... Vi ha narrat kaptenen hit för att ge kapten två vilkor att välja på., Jäså, ni ha kommit för att föreslå mig vilkor — nå, huru lyda de då?v