Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 3

j stundom tyckt oss finifia att de direkte komI mit bärifrån. Den sort opposition, som Svenska Tidningen stundom gjorde, oroade oss föga, .lemedan vi insågo, att i den intet allvar låg, och att den gjordes egentligen på omslag. I Tronen sväfvade icke deraf ifara. Detgladde -Joss också otroligt när vi erforo, att Svenska I Tidningen på ett så lysande sätt under sista Iriksdag bevisade, att kronprinsen gerna kunde -kblifva regent, innan ban blef konung, och att. -Idet platt intet betydde att några rader i det der hastverket, som kallas grundlag, vore emot: ett. sådant arrangement. Skeppar Rolufson, söm är en spränglärd man i historien, påstod att dylika arrangementer ofta blifvit gjorda läfven i andra länder, midt för oppositionens näsa, och att de oftast gått för sig, emedan Jalltid personer finnas som värdera en stark konungamakt lika mycket som en medgörlig försyn. Samme Rolufson sade vidare, att Svenska Tidningen icke skulle varit så morsk hvarken i den frågan eller i andra, om den icke uppbure extra bidrag af sina skyddspatroner, och att den således endast tillämpade den gamla regeln: den man äter med skall man hålla -med. Icke under alltså, att Svenska Tidningen var vår politiska katekes, alldeles så som vår kyrkoherde sade att Aftonbladet på andra orter var folkets bibel. Men mot slutet af förlidet år började våra bekymmer, och det är dessa som vi nu vilja meddela. Vid nämde tid ankom det nummer af Svenska Tidningen, hvari dess program för nästa år var intaget. Deri sades rent ut att de der extra bidragen skulle upphöra, och bladet hvad formatet angick skulle blifva mindre, hvilket senare icke oroade oss, emedan vi trodde för visso, att qvaliteten skulle ersätta qvantiteten, helst tidningens ställning dessutom skulle blifva mera tydlig, — så sades det — och dermed förstodo vi att ställningen skulle i konservativ riktning bli mera lysande, precist som vår fyr ute på udden blir hvarje höst när lyktglasen renfejats och ny olja anskaffats. Så gick hela December månad och Januari äfven; men af den mera tydliga ställningen kunde vi icke upptäcka det ringaste spår, ehuru vi läsa hvarje tidningsnummer tre gånger, den sista sedan bladet blifvit transparent, då tankarne rimligtvis böra framstå mest genomskinliga. Allmänheten undfägnades blott med utländska politiska artiklar utan bestämd färg, nyheter lånta ur andra utoch inländska tidningar och dylikt, menalls inga ledande artiklar rörande vårt eget land och dess förhållanden. Skeppar Rolufson var nu återigen framme och påstod att på Svenska Tidningen anbringats samma munlås, som användts på Posttidningen för flera år sedan, och som Rolufson är en förfaren man, så började vi tro honom, ehuru ytterst ogerna. Vid närmare eftersinnande blefvo vi, som äro konservativa, dock icke missbelåtna med nämde munlås, emedan den hindrade tidningen att i ord ådagalägga den utlofvade mera tydliga ställningen, hvilken ganska lätt kan slå öfver det konservativa råmärket. Men så inhändigade vi i slutet af förliden månad nr. 15 af Svenska Tidningen, hvari ett förtroligt bref till tidningen sjelf var intaget. Bland mycket annat, som deri meddelas, förekommer att tidningen har en ringa ekonomisk, men desto större politisk framgång; att den står illa hos regeringen och illa hos de konservativa, öfverallt, för sin sjelfständighets skull. Men skeppar Rolufson yttrar om allt detta blott ett tvetydigt hm! — och utropar ibland: F-n så fiffiga män i Svenska Tidningen! Men icke nog härmed. Något senare i n:r 26 af Svenska Tidningen är den förtrolige brefskrifvaren återigen framme och påstår att nämde. tidning visar verkligt frihetssinne, att hon upptagit såsom sina just de liberala idgerna o. s. V. Hvad är nu meningen med allt detta? Det är denna fråga, medgif oss att den är befogad, som oroar oss, derföre att viicke kunna besvara den. Kan Aftonbladet, som äfven bålles här af ett par radikala, och som vi lojala läsa gratis, hjelpa oss dermed? Eller skulle redaktionen vara så allt förgod och vilja intaga denna vår uppsats, så att Svenska Tidningen, som är närmast skyldig dertill, sjelf må komma oss till biträde? Skrifvet på Apollonia-dagen i Falsterbo år 1859 af flera inbitna Konservativa. PR ätoarånmne. AnkPBaliclnraAltar