Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSKUS I SKÄRGÅRDEN ?). ROMAN AP EMILIE CARLEN, Samma afton,. sedan Emilia slutat denna bigt för sin-mor, vexlades följande biljetter mellan Svartskär och kapellbostället. , Min väna mö! Dessa dagar af lysande solsken och hbjertefröjd bafva nu sett .s tt slut. Det är blott tre timmar sedan du lemnade jag skall kunna döda tiden i afton och framför allt i morgon, då de andra få resa tillsammans-med dig... Lyckan har ett förfär1 gt fel: det att, sedan hon flytt, lemna qvar e.1 gränslös tomhet. Och denna tomhet medför en. olust; en otrefnad, en dödhet och en tyngd, som göra att man anklagar lyckan sjelf och tycker att det vore så godt att man aldrig finge känna några små g!imtar af benneta de skola betalas så dyrt: Säg mig, — hurw vill. du att jag skall kunnå erxötra det svåraste af allt: tålamodet? Jag borde kanbända icke afsinda det I — mn jag gör det likväl. För Guds skull svara genast! Det blir ändå en tröst under denna sekelslinga afton. r Din Gudmar. Två timmar senare erhöll han följande svar: Min käraste f. d. befälbafvare! Blygs du ej att klaga så der omanligt! Jag inser att det: hädanefter blir jag som måste taga belälet öfver dig — och det gör jag här medelst: Hör nu! AN IR nn dr 4