Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 1

De båda fruntimren, jemte Hjelm och kapten Oddjers, togo plats i racken, Moss och Holt i bredskrindan — och så bar det af på placc, såsom det kallas i skärgården, då man reser för annan orsak än ärenden. (En dag nyss efter det nya bolagets bosättning på Svartskär hade en af drängarne kommit in och frågat om patron skulle resa på place andra morgonen: det var nog tillsagdt om körningen, men inte Kvad slags körning det skulle vara...... Hurn så, frågade Hjelm. hvad betyder ordet plac?...... Kors, kära patron, plac kan väl inte betyda något an. nat än placå, såsom att resa till kyrkan och på kalaser, eller si som så, för då skulle jag blanka opp selarnax,.. .. Nu begriper jag. svarade Hjelm; men när det händer, äfven då jag far i ärenden, att jag kan komma at! helsa på någon i vägen, så är det bäst du antager att jag alltid reser på plac...... Det är så det,, menade drängen med misslynt betänksamhet,. men då är det ju inte något högtidligt, när patron skall ut på den rätte placenl) Morgonen. under närvarande place-färd var bitande kall — och det tyckte Emilia om, ty hon, fick nu: fälla ned slöjan och vecka den så tät bon kunde kring ansigtet. Denna inveckling var henne oändligt. dyrbar, emedan den gömde hennes ögon för både kaptenens och Åkes blickar. Sjelf var hon icke heller särdeles angelägen att få se deras ögon. Den äkta mannens hade någonting konstladt, som såg vänligt uf utan att värma. Kaptenens deremot hvilade ofta på henne med ett sorgset uttryck och värmde derföre hennes känslor, värmde dem till medlidsam ömhet. Hon förstod att han liksom. ville fråga benne hvarföre hon visade sig så främmande. Ack, hon ville icke visa sig sådan! Hor