Aftonbladet – 19 februari 1859, sida 1

Förtjenar den menniska att njuta sällheten, som ej värderar den längre än hon kan qvarhålla den med händerna? Visserligen är jag tillsammans med andra, och skall äfven bjuda till att roa dem, men det hindrar icke att jag egentligen jemt är tillsammans med dig; som mina tankar ständigt besöka Vi ha varit så lyckliga under dessa dagar, att åtminstone jag af denna lycka bar nog att lefva af i många veckor, och du skall få se att det ej blir så långt tills vi träffas. Njut om igen i minnet hvad du egt! Se der vägen till: tålamodet. N Och bärmed befaller jag dig att wara treflig och glad till lynnet, så att farbror icke får skäl att sakna oss båda! Dessutom — det vet du — tål jag ingenting i väg af förtvifla? Får jag Höra att du uppfyllt mina bud, så kan du hoppas att åter stiga 1 graden så att du fortfarande förblifver befälhafvare öfver ditt Majblomster. P.S. Pappa har gjort goda affärer och är i sitt briljantaste lynne. Jag ser på honom att han i tankärne supponerar att han kan Ho de angenämaste förhoppningar för framtiuien ÅS KAPITLET. Rappor en. Som den lilla till Gläborg utvandrande ka tnlvnen hade för afsigt att först besöka gudsitjensten i Qville kyrka, var det ännu knappt då ger, då bjellrorna klivgade från såväl det nya ; granna seltyget på patron Moss stitliga häj står, spända för den lika nya racken, Inrypr ; mande fyra-personer, som ock från de yngre köpmännens: hedervärda Polle, hvilken fru stade bakefter de förnäma herrgårdskamra. terna.