Aftonbladet – 18 februari 1859, sida 1

ET? KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). : R 0 MAN ENILIE CARLEN. 4Å KAPITLET. Klockan 10 f. me Ändtligen har jag sofvit ett par timmar. Låt mig nu samla ihop i tankarne hvad jag skref i natt. . Först fortsatte jag i korthet min skildring af Åkes allt mer och mer besynnerligt utvecklade sinnesstämning sedan mitt sednaste bref, och mamma bör nu vara lika hemma i dessa mysterier som jag sjelf. Derefter tecknade jag gärdagsmorgonen och hur jag då redde mig. Vidare Beskref jag Guldbrandssons festliga tillställning. Men jag tror icke aft mamma förstod mer af alla de omrafsade unkterna, än jag förstår hvarför jag sitter är och berättar för mig sjelf hvad jag redan vet, r Kära mamma, äro vi alltid så tafatta, när våra tankar och känslor befinna sig i tveksam strid ? . Från så långt jag minnes tillbaka var mamma alltid mitt andra samvete. Hvarföre erfar jag då liksom-en rädsla att tala? Aldrig kan det väl vara så illa att jag skulle behöfva oroa mig för mitt samvetes röst? Nej, visst icke... Men mitt bufvud är uppoch-nedvändt — ja, det måtte vara så — ty eljest vet jag ej hvarföre jag tackade Gud i natt, då vi hemkommo, att Åkes kontorsgöromäl tvu honom att bo på kontoret. Nu vill. riktigt granska mig Det ) 5e A. B. v:is 1—39, 5