Aftonbladet – 18 februari 1859, sida 1

min hufvudvärk med den vid hemkomsten så långt fratalidna tiden, men det mins jag att ke märkte min förlägenhet och att den icke verkade välgörande. Derefter hette det: i Hvarföre följde du ej med till kapellgården? Friska luften skulle ha gjort dig godt Jäg anser det nyttigast för mig, svarade jag, att nu på allvar försöka sofva. Och som jag såg helt olyckligt sömnig ut, så lemnåde han mig. Se, lilla mamma, det är just i den sömnen som jag nu skall vara stadd, då jag i stället sitter här och skrifver ...... Men jag undrar om jag efter den här oron någonsin somnar. fr Jag hör någon gå: sakta på tå derute. Det måste vara Oddjers, ty hvarken Åke el-t ler Holt lemnar gerna kontoret vid denna tiden...5.. Jag har ju icke gjort det minsta ondt, ock ändå klappar mitt hjerta så hårdt; Och bäst det är, har jag ingen annan. råd än att väkna, kläda mig, titta ini köket och slutligen ... slutligen — stiga in i matsalen. Var mamma i sin ungdom någonsin så illa blottställd ? ... Nå; men min Gud — det är Åkes steg. Tänk, om han får se det här brefvet, då dör jag! Eva kunde ej hafva det mycke sämre i paradiset, när hon fick ta till fikonlöfvet......... Hastigt som blixten slängdes brefvet in i skrifbördslådan. : Och der stod nu Emilia, så oskyldig. som någonsin en listig liten Eva, framför spegeln med den urryckta kammen i ena handen och den nedfallna hårflätan i den andra. Är du -vaken? frågade den; äkta mannen utanföre. ; Jä, kom in!) ropade Emilia till dem redan inträdande. Och ursäkta att du ännu finner