Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 2

Berghman. Societeten i Karlskrona hade uti sitt hus låtit inrätta en teater, der så väl spelande som åskå: dare utgjordes af sällskapets-egna medlemmar. Vid min ankomst till staden år 1832, var denna sällskapsteater ännu i fullt flor. Der hade kort förut uppförts kapten Puff eller Storprataren, hvars rol — så berättades mig händelsen — utfördes af d.v. löjtnanten vid flottan Malmborg, en särdeles treflig umgängesperson, och hvilken nti denna rol på det omisskänligaste uppfattat öfverste Berghmans hela persons lighet ända derhän, att Berghman sjelf både hörde och såg sig på scenen. Han höll dock gad min och låtsade ingenting förmärka hvarken under spektaklet eller efteråt. Men ett par dagar senare fick löjtnant Malmborg en formlig bjudning till middagsmåltid hos öfverste Borghman, som hade hushåll och stundom gaf middagar. Malmborg infann sig på utsatt dag och tid samt togs artigt emot af värden, utan:att denne likväl yttrade ett enda ord. Malmborg fann ännu inga andra gäster anlända, men väntade att flera skulle komma. Sedan en god stund passerat, utan att någon mera gäst kommit, inträdde öfverstens domestik och tillsade att bordet var serveradt, lemnande dör: ren till matsalen öppen. Öfversten bockade sig för Malmborg och med en geste uttryckte: sstig pår, hvilket skedde. I matsalen var bordet prydligt-uppdukadt med 2:ne kuverter midt emot hvarandra, Or versten satte sig och inbjöd med handen sin gäst göra så med; — mat och vin serverades; de båda herrarne åto och dracke under en oafbruten tystnad från vär. dens sida, och hvilken löjtnant Malmborg, som märkte oråd och hvars förlägenhet med hvarje ögonblick ökades, för ingen del var stämd att störa. Efter måltidens slut, sköt värden sin stol från bordet, hvilket naturligen föranledde gästen att göra detsamma, öch så trädde man utur matsalen på samma sätt man kommit dit, utan att heller då ett enda ord yttrades. Löjtnant Malmborg, högligen generad af denna ovän. tade ihärdiga pantomim, skyndade att taga sin hatt och rekommenderade sig, hvilket skedde under en fortsatt ömsesidig tystnad, men med fullkomligt iakttagen höflighet — i åtbörder. , — Ett musikaliskt underbarn. Uti Hambur gifvas för närvarande konserter af den 13-årige violin virtuosen Henry Schradiek, hvars talang väckt stort uppseende och lifligt intresse. Han har förut. med ramgång låtit offentligen höra sig i Brässel,