Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 2

måbända smärta er, då jag är borta, och mig bestämdt, antingen jag är närvarande eller borta.n ; Emilia svarade så sakta att det knappt hördes: Jag förstår icke — och jag vill ingenting ändra. Hon drog hastigt sin arm ur kaptenens och återvände till sin mans sida. Ty nu var det mindre farligt. Kaptenen gick den öfriga delen af vägen bredvid Thorborg under samtal med henne. Och om detta samtal berättade Thorborg sedan för Majken att det haft så många luckor, omsägningar och tillbakatagningar, att det klart syntes det kapten Oddjers måtte ha varit i en ovanlig spänning och sinnesfrånvaro. Innan kort befann sig sällskapet på lJandbacKkeNa:n: ssevdiveresttr igt eser ist SER. lr n ve EA ter HA NR se eA Tack, mn älskade befälhafvare! hviskade Majken till sin vän, då hon lyckats befria sig från Holts besvärande uppmärksamhet. Din väna mö behåller alltid denna förtjusande afton i ett kärt och gladt minne. Men du vet väl, svarade Gudmar i samma förtroliga hviskning, att jag på det hela behöfver en ersättning för den här dagen, då alla menmskor — den vederstygglige Holt först och främst — haft del i dig. I morgon, på kapellgården, blir det annat bb (Forts. följer.)