Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 1

ET? KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN?) ROMAN EMILIE CARLEN. Hjelm, kapten Odåjers och Emilia ett litet stycke längre ifrån. De båda först-. nämde hade sina ögon. fästade än på fartyget. och arbetet, än på den unga frun: -Men-hon såg hvarken på fartyget eller dem, tyheniies blick var med. oemotståndlig. kraft fastvuxen på tvänne brinnande ögon, hvilka tycktes vilja förtära henne eller någon: person nära henne. Om det varit möjligt att drömma, medan hon var alldeles Vaken, skulle hon bestämdt trott sig ha drömt, ty icke kunde den för henne alltid så förskräcklige fuiske timmer, mannen, som hon: visste befinna sig på Lysekil och hvärs mörka spådomsgåfvaredan tillvunnit honom ett så hemskt rykte kring strändertia — hvarje Kans ord troddes sor klar sanning — icke kunde denne man nu uppebålla sig hör så vära dem, bland åskådarne och i en annan drägt än sm CBC Men hvartöre, frågade Åke, ser: du ej på issågningen? Detta är ett skådespel som Man icke har alla dagar. Jag såg på något annat, som tycktes mig vara: lika märkvärdigt! svarace Emilia, hvilka ej-kunde värja sig från en häftig frossbrytning: Fårdu också frossbrytningar? frågade Hjelm kaptenen i en så påfallande sträf ton, att denne nu i stället blef feberblossande. : Är det icke tillåtet att frysa 2 svarade han. Hjelm vände sig äönu en gång till Emilia Hvad såg du för märkvärdigt? Jag tror att jag behåller det fir mig sjelf — — 7 ö vn ) Se A.7B: Bis 1—88, v