Aftonbladet – 17 februari 1859, sida 1

på uppbrott; eljest skulle morgondagen lätt fiina oss förvandlade till isstoderby Så låt oss bryta upp då, svarade Gudmar, smen med: det förbehåll att ingen tar ett steg utom de råmärken, som jåg uppdrager för hemfärden. 3 I Hvårt vill du då föra oss2 inföll Majken. Nu är jag icke längre hemmai programmet. Mitt-herrskap, om ni ej kan se, så vet ni dock hvar ni befinner er. sNog vet jag det, återtog Majken, vi äro i närheten af Ufklippan, dit jag ärnar mig så snart jag först helsat på din far, Gudmarl. ...dit du skall gå nu, om du-behagar, så får du, utom -värdarne på stället, träffa. farsgubben sjelf; som låtit ditforsla sig .på en vedkälke .. Ger herrskapet nådigt bifall? Inont sig tänkte hvar och-en? att detta förslag var föga lämpligt, men ingen ville yttra något sådant. -Derföre vann saken icke motstånd. Och alltså gick marschen framåt ..: Vid Ufklippan. syntes allt lika ödsligt och mörkt som der brukade vara. Men, himmel; hvilka utrop af förtjusning och bestörtning, då dörren: till den stora lotsstugan öppnades och ett förbländande sken af ljus tnellar en hel skog: af granar strålade emot de inkommande ! Detta var minsann icke gubbarnes mörka bostad: det var en liten ecklärerad park, och det mörka golfvet liknade marken på ett förvillandesätt. Fick nu blicken sigte på lillkammarn, så befanns denna vara. ett: förtrolladt tempel, der amerikanarn och sardinarn),. behagligt svajande ned från det täckta: fönstret, tog förmanskapet öfver den öfriga mängden a flaggor, som i alla färger och fasoner prydde väggarne. ;