Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 3

in betydande enskilta egendom med tillhörande bränvinsbränneri. Att hr prosten afdrager denne adjunkts lön från pastoratsinkomsterna är jemtupp lika oriktigt, som om t. ex. en professor ville vid uppgift om sin lön afdraga från dennas belopp hvad han erlade it en adjunkt som uppehölle professionen, medan professorn sutte möt särskilt arfvode i en komitå. än blifvande kyrkoherde i Balkåkra, som icke af -iksdagsmannaeller andra förtroendeuppdrag hindras från att sjelf sköta sin tjenst, lärer icke komma att hålla mer än en adjunkt; domkapitlet skulle. ganska säkert, under rådande prestbrist, ej till honom missivera mer än en medhjelpare; och således böra de 900 rdrna läggas till pastors inkomster. Efter denna utflykt återvänder insändaren till prosten Berlins jordbruk oeh dess afkastning. Enligt prostens egen uppgit utgöra Balkåkra och Skårby prestgårdar samt Snårestads aännexhemman sillsammans 349 tunnl. a kappl., hvilka ligga i sambruk. Jorden beskrifves som backig och höglän dt, nen deremot mått: endast en ringa del deraf vara skogbevuxen, enär skogen icke lemnar tillräckligt för husbehof, fastän torf användes till bränsle. Den öppna jorden måste således hafva ganska betydlig areal. I följd af prostens egen uppgift att afkastningen vanligen är 5—6:te kornet samt att under de senare missväxtåren logeuppmätningen visat i medeltal 634 tunnor säd, och antalet af på egendomen vinterfödda kreatur varit 80, utom svin och får, kan väl antagas att åkeroch. ängsmarken utgör åtminstone ett par hundra tunnland. Ins, hemställer till hvarje förnuftig menniska, vare sig landtbrukare eller icke, om det är möjligt, att ett jordbruk i Skåne. af ofvannämde beskaffenhet och som drager hvarken ränta eller några utskylder, skulle kunna lemna vinhjen behållning, eller snarare förlustr, såsom prosten Berlin säger i sitt i Aftonbladet införda far. Ett sådant resultat förefaller ännu ori ligare då man erfar att på det jordbrukets förbä tring har nedlagts 30,000 rdr. Tillförbättringsarbetet uppgifves höra att mer än hälften. af åkerjorden är merglad.. Man skulle snarare tro att hela. åkerjörden vore utmerglad, när det påstås att den icke lemnar behållning, i trots af alla gynsamma förhållanden. Hr prosten har insett att det skulle ge honom änseende af att vara den allra olyckligaste — för att icke nyttja ett egentligåre ord — landttushållare i hela riket om icke någon särskilt anledning uppgåfves till det fenomenet att efter 30 års skötsel åf samme innehafvare och efter .30,000 rdrs nedläggande en ränteoch skattefri jord ännu icke gåfve annat än förlust. Derföre har hr prosten sägt att uteblifvandet af all inkonist måste till en del tillskrifvas, att han på åkerjorden årligen nedlagt mer än värdet af de 348 tunnorna. Derföre vill hr prosten icke räkna de 348 tunnorna såsom någon behållning. Detta resonnement är alldeles detsamma som om en fastighetsegare i stad sade: Jåg harrådt om den här egendomen i 30 år; den har afkastat 3000 rdr om året; desså 3000 rår här jag hvarje år anvindt till att uppföra en ny byggnad på tomten; om ett par år blir alltsammans färdigt, och då får jag 9000 rdrs behållning; men tills dato bar jag icke haft någon behållning af egendomen! sugen skulle godkänna detta resonnement, och lika litet lärer någon gå in på prosten Berlins beräkningssätt, att han icke haft någon behållning af sin löningsjord derföre att han användt behållningen til jordens förbättring, för att i framtiden erhålla desto större inkomst. Det blir hans ensäk, när män betraktar blött hans löntagare -örhållande till staten, hurra han använder sina itnomister; äfven om så olyckligt skulle hända att hän icke sjelf finge skördä frukten af sina uppgifna uppoffringar, vote dessa att anse som hvar och en annan misslyckad spekulation. Antingen har jorden gifvit inkomst, huru innehafvaren än må ha användt densamma, eller ock har den varit så varnskött, ätt den icke kunnat lemna någon afkastning. Men det senare kan icke vara förhållandet; ty då skulle grefve A. Posse, som af prosten B. sjelf erkännes väl förtå ett landtbruk, och landtbrukaren J. Pehrsson, som år prostens sockeibo, och flerå andra i sockenstämman deltagande hemmansegare ej ha ansett jorden vard ett arrende af 6000 rår om året. Något tredje alternativ gifves icke. Men detta arrende bjöds med vilkor af 30 års tid, säger prosten v: B. Besynnerligt nog gjorde prosten icke detta nu så vigtiga inkåst vid sjelfva sockenstämman, och ej, heller finnes vilkoret omnämdt i sockenstämmoprotokollet, fastän det uppenbart hade varit prostens intresse att få. dit det. -Emellertid vilja vi, såflänge grefve A. Posse icke förnekar det, antaga att prosten har rätt härutinnan och medgifva att vilkoret låter till att vara af vigt. Dock villins. icke medgifva att skilnaden nr:ellan värdet af arrende under prostens lif och arrende på 30 år skulle blifvit så stor som mellan de såsom bliföände behållning af löningsjorden uppgifna 3248 och dö nu genast erbjudna 6000 rdr, I allt fall är det valicke troligt att g:efve Posse och flere församlingsboer skulle ha på sockenstämman gemensamt höjt sin röst emot prostens uppskattning och att denne ej skulle. funnit någon enda medhållare, om icke uppskattningen förefallit dessa om Pprestbolens beskaffenhet underkunnige män vara alltför snålt tilltagen. Hurn otacksamt skulle icke det skånska jordbruket vara, om prosten Berlin häde rätt i sin uppgift! Han Har nedlagt 30,000 rdr å förbättringar. Räntan derö bör med 1800 rdrafdragas. från behållningen af boställsjorden; derefter skulle icke återstå. större bebällning än 1448 rår af 2, mantal skattefri, mestadels öppen. jord, En och en balf tunna per tunnland är eljest ett.mycket vanligt arrende; det skulle för prostens jord göra 4500 rdr. Vid läsningen af prosten Berlins berättelse om förbättringsarbetet å häns jord har det icke kunnat undgå ins. huru mycket detta arbete liknat prostens och hans själafränders: det konservativa Partiets, adelsoch prestmajoriteternas — förbättringsarbete på hela landet; ty äfven de påstå sig ju hålla på att reformera. Prosten Berlin har på .30 år hunnit derhän med: 350. tunnland, att de ännu icke lemna honom någon frukt. Hur många hundra tusen år skall det då dröja innan de konservatives reform af hela Svea land bär frukter? Det är en prisfråga för IMästrerade tidsfördrifvet. Är prosten B:s förteckning icke fullt upplysande i afseende på pastörs inkomster, så ger den deremot förträfflig ledning för omdömet om. det lägre presterskapets vanlottade ställning... Pastorn har, efter den egna, af församlingen som, alltför låg betraktade uppgiften, nio tusen rdr i årlig inkomst; förste adjunkten (med eget hushåll!) har deremot nio hundra, och andre adjunkten har; liksom drängarne, husrum, mat, tvätt; ljus och ved samt dubbelt så stor lön som en uplandsdräng, eller 300 rdr rmt. Det tör hända, att förste adjunkten i de skånska pastöräten kan hafva några exfra inkomster, och att andre adjunkten, som bor i -prestgården, kan ta sig någon riksdaler på priffe, eller vira, men icke lärer detta kunna göra mycket om året. Men blifva de icke rika, så böra de blifva desto mera saliga, ty de få nog arbeta träget i Herrans vingård, medan Kyrkoherden, såsom t. ex. fallet varit med. prosten Berlin, tillbragt halfva sin tjenstetid i Stockholm vid riksdagar, derunder Pastorsembetet varit en sinekur och riksdagsmannaarfvodet tårta på tårta., N Hr prosten Berlins förklaring upptog två spalter; mitt svar hoppas jag skall icke göra mycket mer än en. Fortgå vi så der diminuendo, så bör det kunna snart bli slut på skriftvexlingen, så vida icke grefve Posse uppträder för att bevisa rättmätigheten af sin protest mot de 3248 riksdålerna. Stockholm den 9 Februari 1859. r 4 . ) Nemligen tisdagen den 8 deniies. Insändärens svar erhöllo vi dagen derefter, men hr la Guerronieres broschyr, och Ola Månssonska åtalet ha borttagit utrymmet för detta som för mycket annat. RR ÅA. B:s red: