Aftonbladet – 16 februari 1859, sida 1

Ja, ett par gånger; och jag såg attså fort ett stycke väl blifvit nedstött, slår sig genast en ishinna öfver. Här fins ej folk nog till nattarbete, och kölden gör isen allt starkare. Miss Lilly, tänker jag, får nog låta sig behaga att bli der hon är. Under tiden gick kapten Oddjers bredvid den unga frun. Om det icke varit ändamålslöst, sade han, skulle äfven jag till tidens vinnande låtit utsåga mitt fartyg, men jag har den olyckan att aldrig låta dåra mig af illusioner.Det är att beklaga! svarade Emilia. Ja, icke sant! Hafva de ej mycket orätt, dessa oförnöjda, hvilka klaga öfver illusionernas vansklighet. Dej somicke kunna fröjda sig åt ens en sekunds illusion, äro visserligen mer att beklaga. Men vet herr kaptenen, svarade Emilia, att jag icke tror att någon blifvit så lottlös på fantasi. ; Fantasi kan man väl ega, ega den ända till plåga, utan att derföre bli bedårad af en villa. För att en sådan skall finnas måste man, om än på aldrig så kort tid, tro på hvad den föregycklar. Och det är denna brist på tro som gjort att Jag förlorat till och med de ögonblicks fröjd. som ett bländverk kunnat förläna... Men förlåt, jag blir ordentligt tråkig! Låt oss passera de här trefliga grup. perna, så få vi min sats förverkligad i hudling! 7; Men jag är icke. i stånd att förstå sammanhanget : härmed; herr -kapten! , Vänta lite — förklaringenskall hog följa. Man var nu kömmen belt nära den plats på, isen, der en mängd vakar blifvit upp: huggnar för fisket. Här hade-strändernas hungriga. söner upp: bygdt, hvar och en framför -sittsområde, en liten granriskoja, sammanhållen af fyra stol