Article Image
. mit och på ett mer eller mindre förblommeradt och bildrikt språk omtuggats i alla oraI tioner, i hvartenda litet, något så när välkonI ditioneradt tidningsblad. Och denne! Richellieu! Om det icke lyckades: hr Pousette att I gifva någon den ringaste tillstymmelse till karakter och hållning åt den store statsmanfnen, så är detta långt ifrån att uteslutande ; vara hans fel. Det skulle minsann fordrats I Jen underbar mästare på scenen för att af såI dana materialier göra någonting helgjutet poetiskt och imponerande. (Apropos hr PouI sette, och lemnande hans framställning för öfrigt i sitt värde, k nnavi. icke fatta, I hvarföre han skall låta den store kardinaIlen i sättet att uttala, eller, om man så vill, framhväsa orden, ständigt imitera sin sekreterares föga efterföljansvärda exempel.) Och hvad skall man säga om denne pater I Thomas, läkare och prest på dårhuset i BiJcetre, han, som, med undantag af lord Wordcester, är den ende, som fattar, att detligger någon sanning i Mondecaus planer, men som Iförnumstigt yttrar sina dubier, huruvida icke T Mondecaus uppfinning, i stället att medföra välsignelse åt menskligheten, icke snarare -kunde komma att gifva näring åt materialismenss hydra. Man skulle i sanning i detta frasmakeri kunna tro sig höra en viss svensk bellettrist och akademisk pristagare från våra dagar. Att slutligen tala omden absurda rol, som författaren låter den ryktbara Marion de VOrme spela i stycket, skulle vara att göra mera affär af hela anläggningen än den verkligen förtjenar, och att berätta, det författaren i sin framställning af den politiska ställningen visar sig vara, om icke god historiker, åtminstone en god tysk, är så mycket öfverflödigare, som det torde få anses falla af sig sjelf, -då den -förtjensten i Tyskland väl i någon mån skolat öfverskyla skröpligheterna. Vid öfverflyttningen af stycket på vårt språk bar öfversättaren på flera ställen låtit förleda sig att öfversätta bokstafligen, i stället att välja de rätta motsvarande svenska uttrycken. Exempelvis erinra vi oss, huru oupphörligen upprepas det helt och hållet osvenska uttrycket drottningen-modren. der: det naturligtvis bör heta enkedrottningen, Oo. 8. V. Till hvad vi förut haft tillfälle antyda iafseende på utförandet torde vi böra tillägga, attshr Kinmansson, som utförer titelrolen, uti sitt spel inlägger en viss grad af värma och friskhet, som äro honom egendomliga. Att han, med de materialier författaren stält till hans förfogande, icke kan åt karakteren gifva någon egentlig lyftning, derför kan man icke rättvisligen mot. honom rikta någon förebråelse. Anmärkningsvärdt är i afseende på det emottagande stycket rönte, att åskådarne påtagligen uppfattade ämnet vida mer poetiskt än författaren lyckats framställa det. Situationernas inre betydelse är här så allmänfattlig, att den kännes af enhvar, äfven der förmågan att värdigt uppbära och utveckla den som mest brustit författaren. De med någon fantasi och känsla begåfvade åskådarne ge, till följd af hvad de-se, fritt lopp åtsin egen diktande förmåga och kunna derigenom kommä i tillfälle att glömma den ytterliga tarfligheten af sjelfva den sceniska anrättning, som: bjudes dem. Vi kunna till slut icke undertrycka vår lifliga förvåning deröfver, att man till den grad går öfver ån efter vatten, att man på en svensk scen uppsätter Brachvogels i alla hänseenden underhaltiga Mondecaus, då man har att. tillgå-A. Munchs: Salomon de Causp, ett drama, i hvilket det rika stoffet blifvit behandladt så som det höfves en skald af Guds nådep att göra det, der det hela är genomträngdt af poetisk glöd, men tillika. behandladt med konstnärshand, der:styckets bjelte är en verklig hjelte, kämpande, gående under och ändock i inre mening segrande i denmest djupt tragiska. konflikt; och-der man finner en-ädel pathos, som är någonting helt annat ände innehållstomma och vattenhaltiga hvardagsdeklamationer, hvarmed den -tyske författaren undfägnar. Särskilt synes det underligt, att styrelsen för: vår Kungliga teater, hvilken väl icke borde sitta och likgiltigt afvakta; hvilka Birchpfeifferska och andra alster; som: slumpvis. tillställas densamma. utan sesig om i den: nyare dramatiska litteraturen och framför allt i de båda brödrarikenas, lemnat Munchs nämda stycke, liksom så många andra verkligen utmärkta. dramatiska nyheter i -Danmark ;och Norge, utan all uppmärksamhet. — Madame Ristori uppträder nu i Neapel, men låugt ifrån att framkalla några sådana bullersamma uppträden, som regeringen hade fruktat, aflöper allt mycket stilla; hon spelar nemligen för nästan tomt hus. Den stora artisten har nemligen mot sig tt mäktigt parti, som hyllar en annan berömd italiensk aktris, madame Sadowski, som är bosatt i Neapel. — ÅAuber är för närvarande sysselsatt med komponerandet af en ny stor opera, till: hvilken Seribe skrifver texten, — Under detfritänkerietgöralltstörre intrång på det ortodoxa begreppet om djefvulen, och man kunde tro att detta behornade och svåfvelluktande majestät snart skulle vara att återfinna endast i vissa predikningar, har dock mörkrets förste funnit medel att på andra håll återvinna den förlorade terrängen och häfda sin urgamla ära. Det är till teatrarne som han pu för tiden hufvudsakligen tagit sin tillflykt. I Den ondes besegrare,, Hin håles altartafla och Hin håles skägg, m. fl. pjeser, ha våra. dagars tea-Å. terpubliker fått förnya denna bekantskap, som vanligtvis blifvit högst välvilligt emottagen. Från Berlin erfar man nu, att ett nytt lustspel af Arthur Miller, kalladt Fan är löss, kommer med det snaraste att der uppföras. Det lärer vara en bearbetning af ett gammalt, utaf C. F. Weisse författadt stycke, som på sin tid framkallade en stor litterär tvist, i det dramaturgen och kritikern: Gottsched företog sig att angripa detsamma och-söka förmå dåvsrande teaterdirektören i Dresden, Dieskau, att vägra styckets uppförande, hvilket åter gaf ett på den tiden bekant qviekhufvud, Rost, anledning att till. Gottsched skrifva en Fans epistel, som gjorde stor effekt och alldeles förstörde G:s litterära anseende. — Griseldis, författare, Grillpärzer, firade ; den 15 Januari sin 68:de födelsedag. Under de sena-Å ste åren har han fullbordat tre tragedier Libus

15 februari 1859, sida 3

Thumbnail