Jag har också med ,innerlig glädje sett att dusbefunnit dig bättre i.qväll än på länge... Om vi blott kunde ha Majken här tför beständigtl Det låter precist som om du i det fallet skulle vilja uppdraga åt henne satt bereda din mans trefnad. Alltid ville jag helst sjelf vara den, som förmådde det. Men tro mig, min vän, komme det an ;på val mellan att se dig så mörk och sluten som: nu cen: tid och så ljus och sällskaplig som du varit i afton, skulle jag icke draga i betänkande att bjuda hit hvem det vara: måtte som kunde verkaett sådan trolleri. Du är en liberal hustru, vida -somfångsrikare i dina åsigter nu, än du förut der borta på fiskläget lofvade:bli. Det är bra eget att du så ofta med en viss spefullhet återkommer till den tiden — pöru bör jag förstå det? De första tyå månaderna af vårt äktenskap gjorde du ständigt milda, men kanske rättvisa anmärkningar öfver min brist på klokhet. Nu åter ser det ut som om du tyckte att jag blifvit alltför klok, så att du måtte önska tillbaka den förstå tiden ?, 5 ke kunde ej hindra ett leende. Du är i sanning rätt klyftigb sade han. ÅN, man lefver ju för att begripa — det vore illa eljest. Denna gången svarade mannen ingenting. Han tog långsamt det ena ljuset ifrån bordet. Emilia sköt undar några småsaker, hvarvid deras ögon möttes. Men denna ömsesidiga blick innebar ihgenting godt. JIans, var pröfvände, hennes både leende och likgiltig. Godnatt, kära Emilia! -Du bar ingenting velat säga, fastän dagen varit lång. Nu förvandlades den leende likgiltigheten i Emilias ögon till en allvarlig beslutsamhet; EG qvinna må visa sjn man: aktning