en — ny hatt, en hatt af det slaget, som på denna tid, eller något tidigare, var högst i modet och benämdes Karl-Johans-hattar. Dessa små näpna ting bestodo af en i midten något böjd, rikt veckad kull med ett lindrigt uppstående tre tums brätte rundtomkring. Vanligtvis fabricerades dessa, alla damers högsta förtjusning, af svart sammet eller sidensarsy men brättets inre sida var fodrad med ros senfärgadt siden, öfver hvilket voro utlagda tvänne blad åt hvar sin sida-af skärt gasir, i sin tur utstofferadt med en liten laddning af sidensarsrullar i samma färg. På ena sidan af denna lilla båthatt satt en hel buske af svarta -plymer. Det var först när Majken nedkom fullt resklädd — i detsamma man skulle ge sig af — som Emilia emottog det grufliga slaget att se sig öfverstrålad af Majken, hvilken fått denna hatt af sin far, då han hemkom från den stora ;rymningen till Göteborg. Men ännu var Emilias mått icke rågadt. Huru ropade ej alla herrarne om hvarandrat Nej, hvad är det för en hatt mamsell Moså har — så vacker... så ovanlig... så elegant! Ich hvad den klär mamsell Majken! Och Majken smålog och såg rätt nöjd ut, särdeles som den förtjuste Gudmar gick baka änges, tills han höll på att halka omkull, blott för att få se hur intagande den väna nön vars. Hör dw, hviskade Emilia till Thorbörg; jag hade aldrig trott, du, att Majken satta å mycket värde på lyx! Majken — hvad tänker du på — hon, som; m hon ville, kunde ha eu sidenklädning för war vecka och: ändå nästan aldrig brukar nuat än ylle? Nej, köra Emilia, det är missagby oc Än den der hatten då?x (Forts. följer.)