öfverenskommelse, på ett eller annat sätt-tillvägabragt, utgör vilkoret, förutan hvilket sådan ändring ej kan eller kommer att ske. Skulle nu den satsen godkännas, att absolut enhällighet i meningar om sättet erfordras för att anse öfverenskommelse hafva egtsrum, så skulle också blott en persons afvikande mening behöfvas för att oåterkalleligengöra all ändring i. valsättet om intet: Orimligheten häraf är sjelfklar, så mycket mera som valsättet. efter den i 14 riksdagsordningen gjorda förändring icke vidare kan förblifva oförändradt, och således öfverenskommelsen måste träffas. genom. votering om: ej -enhällighet eger rum. Men-ej noghärmed. Grundlagen har sjelf stadgat för ett fall att och huru, då skiljaktiga meningar yppas, skiljaktigheten skall slitas genom omröstning. Att denna tolkning af begreppet om öfverenskommelse: slutligen: funnits vara en ren nödvändighet vid den förevararnide sakens behandling i verkligheten och i motsats mot den förut nämda tydningen, ådagalägges jemväl deraf, att desamme, som till. en början yrkade att öfverenskommelse skulle förutsätta enhällighet, sedermera, när frågan kom till klasserna, icke funno något hinder. eller. någon betänklighet vid att låta öfverenskommelsen inom dessa församlingar bestämmas genom omröstning; eller, med andra ord, hvad de bestredo såsom grundlagsvidrigt för de valberättigade gemensamt, funno -de alldeles i sin ordning; när denna: församling: blef fördelad i flera, och då i följd deraf flera oms röstningar i stället för en måste verkställas och många särskilta, sinsemellan olika öfverenskommelser på sådant sätt blefvo träffade i stället för en. Detta anföres icke för att bestrida rättigheten till det senare förfarandet; men deremot lärer det, då man godkänner lagligheten af flera omröstningar. såsom medel till. särskilta öfverenskommelser inom de valberättigade, fördelade i en mängd fraktioner, blifva. svårt att på allvar kunna bevisa, att samma medels begagnande till vinnande af samma ändamål för samma personal, förenad på ett rum, skulle vara lagstridigt. Emellertid har äfven öfverståthållareembetet nu sedermera i sitt utslag upptagit och godkänt den tydningen, att öfverenskommelse borde betyda .enhällighet, och ogillat att magistraten låtit, ej mindre inom borgerskapets särskiltaklasser, än af valberättigade fastigHKetsegare och idkare utan burskap af yrken, som till. borgerliga näringar räknas, omröstning rörande valsättet omedelbart och icke genom elektorer verkställas, ehuru, heter det, de afgifna rösterna, i strid mot föreskriften angående det omedelbara omröstningssättet i nu gällande 2 mom. af .:14 S riksdagsordningen, blifvit per capita beräknade. Men öfverståthållareembetet har sjelf icke kunnat undkomma den nödvändighet, som här förut blifvit -påpekad, att ordet söfverenskomman, som. utgör vilkoret för att någon ändring skall kunna ske, måste tillvägabringas genom omröstning, der enhällighet ej eger rum; och det är här undertecknade komma till det hufvudsakliga föremålet för en, såsom oss synes, i hög grad rättvis och befogad anmärkning. Öfverståthållareembetet har nemligen, såsom förut är sagdt, i undertecknades tanka rätt deruti, att då grundlagen bjuder att, i fråga om ny valordnings åstadkommande, omröstning efter skatt till staden skall ske der, hvarest valen hittills varit omedelbara, men deremot ingenting. finnes stadgadt om sättet för en sådan omröstning der valen förut varit medelbara, så kan grundlagens nyssnämda stadgande för det förra fallet icke innebära något ovilkorligt förbud emot omröstning efter skatt äfven för det sednare.. Men lika tydligt måste det följa, att då grundlagen ingenting positift stadgat för mer än det fall, då omedelbara val hittills egt rum, -så måste i alla andra fall: omröstningssättet -bero icke af en befallning från någon öfverståthållare eller konungens betallningshafvande,. eller af den förklaring af grundlagen, som det kan behaga ett sådant embete, att göra till. fyllnad der ingenting finnes stadgadt, utan man måste då i främsta rummet eftersöka hvad -grundlagen sjelf utstakat, och detta är här den allmänna och omfattande föreskriften att de valberättigade ega öfverenskomma om ändring i valsättet. Denna föreskrift måste således gälla i alla de fall, der grundlagen sjelf icke gjort speciella undantag. Sjelfva uttrycket de valberättigade, åter, kan icke betyda något annat än. de personer, hvilka äro samlade att öfverenskomma, och måste, jemfördt dermed att grundlagen stadgat ett bestämdt omröstningssätt blott för ett undantagsfall, således göra det. till .en ovillkorligt bindande slutsats, att Aertalet bland dessa valberättigade personer, men icke ett högre skattebelopp hos en tilläfventyrs ringa minoritet, skalli alla andra fall bestämma, på hvad sätt öfverenskommelsen om valsättet skall tillvägabringas. Då öfverståthållareembetet derjemte genom sin tillkännagifna åsigt att omröstning vid skiljaktiga meningar bör ega rum angående valsättet, fastän öfverståthållareembetet vill. hafva denna efter skatt, har sjelf. fullständigt tillintetgjort sitt föregående antagande, att öfverenskommelse ej kan ega rum utan enhällighet, så är det äfven för undertecknade ofattligt, huru öfverståthållareembetet kan underkänna verkan af det hufvudvilkor grundlagens eget uttryck förutsatt för. ändring i valsättet: då någon stads valberättigade invånare öfverenskomman, såsom vid skiljaktiga meningar medförande i första rummet omröstning efter antalet af personerna öfver föreslagna ändringar i valsättet. oem EEE