hvad jag förut spått, att han skulle göra sig af med oss, laga att rederiet kallar oss hem och förbyra sig annan besättning. Hade jag inte sagt allt stycke för stycke, innan du fick höra af göteborgarn att tie mån redån äro förhyrda? Nå, jag säger ju inte att du inte förut läst opp det ur dina svartkönstböcker, som du bär i hufvudet. Men det hindrar inte hvad jag ville säga, att alltsedan jag läste med mina egna ögon att han rekommenderade oss på det sättet, till lön för det vi räddade honom, har den mörke farit i. mig; och jag har svurit den eden, som du vet, att antingen skall hån ge med sig eller också...n Tystl svarade timmermannen. Vi ä nu till hälften spridda på kusten häromkring, men jag har gett hvar och en mina signaler, och de känna mötesplatsen. Dit måste vi Ha Honom — annars duger det inte. Nå, är det inte väl stäldt för resten? Andra hälften ligger qvar i köpingen och väntar på att han skall komma och ge dem hemförlofven och fespengar. , Riktigt, ja — om han kommer! Vid dessa örd tycktes glöden 1 konstapelns ögon brinna klarare. Men först skall han ha lärt sig en vigtig sak, att det inte går så lätt att göra sig af med en gammal besättning som att rafsa ihop en ny; och styfve Oddjers skall få buga sig djupt nog för att ta opp befälet på Finska Enigheten, om han vill ha det — ty finska enigheten skall inte genom oenighet inom sig sjelf förlora sina förmåner... Och låt oss nu marschera framåt. Historien veta vi, och hän går i fällan Nej, aldrig i dag! förklarade timmermannen bestämdt. Gör du mig emot, så sköt spelet sjelf! Men om han ett-tu-tre reser till Lysekil, då är allt förbiv