Aftonbladet – 15 februari 1859, sida 1

ETT KÖPMANSHUS-TSKÄRGÅRDEN?) ROMAN AF . EMILIE: CARLEN, Men nu var vigtigaste tiden inne för: de tilltänkta iakttagelseriia; och medan Majken lifligt försvarade nyttan af att låta såga bräderna så och så; märkte hon tydligt att det icke var kapten Oddjers söm direkt orsakade Hjelms allt mer och mer aftagande uppmärksamhet; utan att det just var Holt som upptog hans både ögon och tankar. g Det var också ett eget spel som föregick å Holtsansigte, något, som han förmodligen icke kunnat taga in i beräkningen vid den försigtighet, som han beslutat ålägga sig. Med girig blick under balfva ögonkast bespejade han hvarenda-af kaptenens och EmiHas rörelser, och hans hörselsinne var tydligen spändtatt uppfånga hvarje ord. Han blef röd: som blod; då Emilia sökte öfvertala sin granne att taga af den ena eller andra rätten, och han blef nästan svart; då hennesoch kaptenens händer möttes vid kanten af samma fat; och när dervid kaptenens ögon kommo att blieka in i värdinnans och ett småleende på hans läppar tåckade henne: för hennes uppmärksumhet, fick Holt aldrig stolen att stå rätt. Då nu Holt 10dnade; rodnade äfven Hjelm; osh när Holt efter de oroliga rörelserna med stolen sköt omkringsig-med små ondskefulla sarkasmer, hvilka väl balkade förbi Emilias omisstänksamma och föraktande öra, men icke förbi Oddjers, som sjelf dervid: tycktes brännas öfver glödande kol, då: bleknade Hjelm och-hans! ögon. fästades, osedda-af Holt, med ett så hårdt uttryck på. denne. att, -om-Holt gett sig tid:att i sjelfva ögonblicket af-sin manövrering lemna någon granskande uppmärksamhee åt bolagsmannen, han skulle hafva funnit — hvad Majken genast uppfatSKA DB; niis 1—36