Aftonbladet – 15 februari 1859, sida 1

orätt, så skulle mitt råd icke-ha varit nyttigt för dig:-Derförestrodde jag min pligt fordra jatt vara förbehållsam. : Ni ba båda: rätto, sade Emilia, liksom den aftonen, då vi sist utbytte våra förtroenden — mins ii, det var gvällen; före våra besynnerliga drömmar, — och jag. skulle bestämdt tala, ifall jag såge att Åke led af någon omöj lig oro öfver Holts intryck på mig. Men då detta intryck är så kändt, tiger jag, ty Majken har rätt deruti att denna visshet uttalad af mig skulle både såra och reta min mån... En annan sak återstår att förklara: Hvarföre är. han-så ofta kall och bitter mot mig? Icke rirsjag för att Holt hedrar mig med sina onda: ögond, Kära lilla Emilia, inföll Majken, du bör väl förstå att äkta män kunna visa bitterhet mot hustrun — hur omotiveradt detta än är — då de se en annan man så der följa henne med besvärande uppmärksamhet. Vissttycka många om att se sina hustrur uppburna, men då skall det vara på ett sätt, som icke lerhnar efter sig något oroligt och obehagligt. Det der förstår jagalltsammans och skulle upptaga förklaringen som god, ifall nemligen ke vore, mäktig af en starkare känsla; men med-hans -passiva natur och med en sådan rival som Holt är det löjligt att det skall verka på honom annorlunda än såsom en förtret öfver svårigheten att förlika detta med bolagsmanskapet. Helt annorlunda skulle saken sett ut, om det varit fråga om kapten Oddjers. Kapten Oddjers? utbrusto de bägge ardra unga. damerna med förundran. Nå, käraste vänner, icke är det att falla i sten öfver! Ordet kom utan att jag visste af det;och kapten Oddjers namn — förstår ni väl. — bör anses synonymt med hvilken ung man som helst; den der kunde ha företrädet framför Holt.s :Ja, det förstås! sade Majkert Jag blef bara rädd att du kunde.ha något anledning ...s Nej, så långt derifrån som... som... ja, jag vet ioke hvarifrån jag skall få en liknelse