Aftonbladet – 15 februari 1859, sida 1

bemödande att visa den äkta, mannen att saken icke var så öfver måttan vigtig. Medan vi ännu alla tre äro ensamman, yttrade Emilia till sina vänner, så säg mig, Majken, hvad du tänker — nu har: du-haft tid att både se och höra. Men du måste vara uppriktig!, Ja, fullkomligt uppriktig. En annan gång få vi tala vidyftigare: , Nå? Emilias röst röjde en feberaktig otålighet. Min tanke är den, att din: man genomskådat Holt i mer än ett afseende, att han är missnöjd öfver att för tillfället ingenting kunna uträtta och att ban grublar på medel att sätta en damm för framfarten af. sina farhågor. Ah, du tror att han ändtligen sjelf. upptäckt den smickrande: känsla, som herr Holt gjort mig äran att offra åt min fåfänga?. Det tror jag, men deremot är-jag säker på att du skulle göra din man och -dig sjelf den allra största-otjenst, om du låtsade förstå detta. På dig : kan -han-ju lita lika fast som på sitt eget bjerta; men i händelse en förklaring er emellan -egde rum, skulle det för honom blifva dubbelt svårt att med Holt sjelf visa sig okunnig. : Emilia syntes begruöda, sHvad säger du, Thorborg, sade hon, tror äfven du att det är detta, som. så. mäktigt mverkar på min man? En bastigt varnande blick visade Thorborg att Majken aldrig ärnade indraga kapten Oddjers namn i deras: förtroliga öfverläggning, och detta syntes. äfven. Thorborg godt. Jag,, yttrade: hon, hade icke velat säga dig, Emilia, det som Majken nu sagt, men jag nekar ej att det har sannolikheten för sig.n Nå, hvarföre skulle du varit mera förbehbållsam ? Fe : Derföre att jag. icke tänker lika med Majken i afseende på den, tystnad. som. -hon:anser att du bör iakttaga, Du vet att jag förut yttrat mig i den saken. Men om jag haft