Aftonbladet – 14 februari 1859, sida 1

ETT.KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). i ROMAN EMILIE CARLEN, Nu kom Ne FR med tysta steg gående öfver förmaksgolfvet, och ifall Holt ännu varit qvar, skulle Han ej behöft anlita sitt öra, utan endast se, först färgskiftningen på kapten Odäåjers kinder och sedan det färgspel som detina syn tramkallade på Hjelms. Så tyst härinne är! sade Emilia, då hon inträdde i salen. Hon såg först bortåt sin man; men då han icke tycktes ha bemärkt hvarken hennes närvaro eller hennes ord, och Thorborg för ögonblicket var sysselsatt att uppfånga en brand, son vile halka ned ur kakelugnen, ställde hen sig bredvid kaptenen, hvilken uppsteg och småleende yttrade: Här har åtminstone icke varit tyst. Mamsell Guldbrandsson och herr Holt hafva haft ett långt föredrag öfver vargarnes intima förhållande till oss finnar; och vet fru Hjelm, jag har föresatt mig att signerierna skola taga slut, och det snart: redan om åtta dagar ärnar jag förkunna mina gynnare att de få börja flyttningen och ge sig af. SMed förtiusning skall jag se deras afresal förklarade Emilia. Från första stunden tycktes de båda något ondt; och äfven sedan: betr kaptenen icke haft de två farligaste med sig här, ser jag dem ändå för mig, när jag vill, och jag känner mig riktigt glad öfver att kapten Oddjers tänker påmönstra nytt folk i Göteborg.v PJag är icke nog djerf att tron; svarade kapten Oddjers hastigt, och den skyr som nyss for öfver häns ansigte, då han hörde stegen i förmaket, fick en långt starkare färg, pjäg är icke nog djerf att tro det ni, min fru, skulle visa mig det deltagandet att ens länka ————— : Så A RB nig I-25