Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 3

penningar, men visst är, att denna konst vore nu för tiden kurant. — Provincialandtdagarne om roteringen fortfara. : TEKNISKT. Nytt graveringssätt, isynnerhet för topografiska arbeten. Marskalk Vaillant bar meddelat franska vetenskapsakademien detta graveringssätt, hvilket för första gången begagnades till graverade kopiors utfärdande af de rekognosceringskartor, som officerarne vid marskalk Randons generalstab bade upptagit under hans senaste fälttåg i Kabylien. Antaget att originalet vore utfördt på genomskinligt papper, eller likt de topografiska arbetena för franska krigsministerens arkif, så fästes det, med afvigsidan uppåt, på ett ritbräde, och öfverstrykes med åtskilliga lager gelatin eller limlösning, tills limöfverdraget blir VV, till 1, millimeter tjockt. I den torkade limytan afritas, med stålnål, den genom papperet. och limmet synliga teckningen. — Derefter öfverstrykes limgravyren med en lösning af guttapercha i kolsvafla, tills äfven guttaperchalagret blir Y, millimeter tjockt; härtill fordras minst 30 lager. När guttaperchan torkat fullkomligt, lägges ofvanpå den en kopparplåt, för att gifva taflan fasthet och styfhet; hvarefter alltsammans omvändes, så att originalteckningen kommer uppåt. Genom fuktning med en svamp låta originalteckningen och limlagret nu utan svårighet aflägsna sig från guttaperchalagret, hvilket derefter visar teckningen i relief. Reliefplanschen metalliseras med:blyerts och öfverfälles galvanoplastiskt med koppar; den sålunde erhållna kopparplåten utgör tryckplansehen. För första iden till detta graveringssätt har man att tacka mr Defra ce, ritare vid krigsarkivet; och Bevret, öfverste vid generalstaben, har allra först tillämpat det pråktiskt. Vid en beräkning, efter den erfarenhet man vunnit under graverandet af den i sex blad utförda kartan öfver Kabylien, har befunnits, att detta nya graveringssätt, jemfördt med det vanliga, insparar sju åttondedelar 1 tid och sex sjundedelar i kostnad. Godt bröd af sjelfmättad råg. (Af d:r Lehmann i Oberlausitz.) Sjelfmättad råg, d. v. s råg, som under alltför fuktig väderlek vid mogningstiden begyntigrövi axet, lemmar ett till brödbakning otjenligt mjöl; degen deraf jäser icke riktigt upp, och brödet får hvad man kallar stålrand, antingen. -lagervis eller igenom hela massan. t Vid ett landtbruksmöte i Braunschweig förlidet år uppgaf en kemist, d:r Lehmann, att om ett löd salt upplöses i degknådningsvatfnet för hvartannat skålpund bröd, så får man af mjölet efter sjelfmättad råg ett väljäst, helsosämt och fullkomligen välsmakande bröd. Han förevisade prof på bröd af på nyssnämda sätt förberedd deg, och på annat, hvartill degen beredts på vanligt sätt, begge slagen af samma sjelfmättade råg; det förra var högt uppjäset, inkråmnet ljust och pipigt, och smaken utmärkt god; det senare var tätt, degigt, grått och alldeles onjutbart: . I Dresden ha försök i stor skala anställts med det sålunda af Lilmann uppgifna förbättringssättet af sjelfmättad råg, och fullkomligen bekräftat hans uppgift.-(Mittheilunten der hannoversch Hi Gewerbewereinung 1858!)