Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 3

spruck, lätt kunna samla nya härar, samt på de nya vägar, hvilka utlöpa från Alperna, kunna oförmodadt, antingen öfver Bassano, eller Vicenza, eller Verona, öfver Idrasjön, Iseosjön eller Comosjön, falla fienden i fianken öch i ryggen; afskära alla dess förbindelser och i ett nu kasta honom tillbaka öfver Po, genom att förnya marskalk Radetzkys segerrika manöver år 1:48. Deraf är det klart för hvar och en, som förstår något hvad krig vill säga, att den italieöska nationaliteten aldrig skall kunna blifva ett verk af revolutionen, och att den aldrig skall kudna vinnas utan främmande hjelp. XL Om status quo är farligt, om reformerna likasom revolutionen äro omöjliga, genom hvilka kombinationer skola väl då halföns regeringar och folk undgå konseqvenserna al. den utomordentliga och hotände ställning. som är för dem båda så tryckande? Skall ett enda konungarike bildas af hela Italien? Historien, naturen till och med, upprese sig mot en sådan lösning. Den italienska enheten kunde blott blifva ett verk utat många bemödanden af militärisk storbet eller revolutionärt tyranni. Från Alperna ända till Sicilien erbjuder den italienska halfön skarpa skiljaktigbeter, hvilka äro mest framstående i de delar af densamma, uti hvilka den ursprungliga egendomligheten städse framträdt. Vid sidan af demna uppenbara skiljaktighet varsnar man en Ööfverensstämmelse i språk. seder, intressen, som i alla tider gifvit sig tillkänna genom en federativ tendens, men som aldrig utsträckt sig ända till fusion. Man kan säga att den absoluta enheten under Roms spirå blott var en tillfällighet. Romrarne voro nödsakade att förflytta hela folkslag för att kunna: beherrska halfön och bringa den till enhet. De behöfde till denna eröfring icke mindre tid än: till hela jordklotets underkufvande, och likasom de med våld utbredt sitt herravälde öfver hela jorden. måste de äfven med våldets makt betrygga sitt välde öfver hela Italien. Då Napoleon I skapade ett italienskt konungarike, hörsammade Han en högre ide än dynastisk .ärelystnad. Han koncentrerade uti sin mäktiga hand de spridda agglomeraterna för att deraf bilda en stark och manlig nationalitet. Han tänkte mindre på ätt -grundlägga ett konungarike än att föryngra ett folk. Ingen torde våga att i dag upptaga den från hans hjessa fallna jernkronan. Den vere lika tung att bära som svår att eröfra. Det gäller utomdess, att, i det man skänker Italien freden, lugna hela Europa och ej tända ett arfsföljdskrig. d (Forts.)