Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 1

åt unga frun, som derigenom erhölle ett ständigt sällskap och en vaksam vän. Och träffar Majken någon gång sin vän, så blir det ingen annan fara dervid än några flyktiga ögonblicks kärleksprat, och den herrligheten skänker jag henne i utbyte mot de: vigtiga tjenster, som hon kommer att göra mig.) Jaså, du menar att en Svartskärs-sejour nu skulle vara bra! Supponerar dock att den saken har sina sidor — är du icke rädd för jaktlöjtnanten? Under vintern, skall du veta, har han ingenting annat att göra än sköta sina enskilta intressen. På samvete, farbrors, menade Holt skrattande, förekommerdet mig som om han skötte dem så stillsamt, att de icke synnerligen äro mig i vägen. Deremot har jag uträknat, att jag bestämdt skall höja mig i min tillkommande fästmös ögon, om jag visar mig fri från en låg svartsjuka. Har jag icke farbrors löfte — med det på fickan kan jag väntå, om så vore till... till... slutet på nästa år Så länge skall det väl icke dröja heller, suppbnerar jag. Du är en galant karl; och eftersom jag sjelf har en liten längtan till Svartskär, så komma vi inom åtta dar och inbjuda hela sällskapet på en slädfart åt Gläborg. Hvad säger du derom? Att farbror alltid har ljusa ider, och att jag nog skall söka att få vara med.... Man var nu nära den tid, då Majken skulle komma. Öfver det besöket var det icke blott Emilia som gladde sig, utan i kapellgården stod också glädjen i himmels sky. Gudmar dansade till och med en half slängpolska med gamla Vivika, för att sätta henne i humör, ty som han ännu egde ett godt förlag qvar af de Holtska