Aftonbladet – 12 februari 1859, sida 1

ifver sökte ett slags förströelse, -visserligen der skönaste, men hvilken dock ur den synpunkten aldrig kunde blifva: detsamma som Thorborgs sätt att gå till väga. Och huru muntra, åtminstone till utseendet, voro ej ofta hemfärderna. Då kommo vanligen herrarne från Svartskär — på sista tiden voro de nästan alltid tre — åkande på sina skridskor för att möta fruntimren, och nu blef det ett -ringrännande och en kälkåkning, så att Emilia skrattade och tumlade om gång efter gång. Stundom, då löjtnant -Guldbrandsson ökade sällskapet, tillställdes de präktigaste -skridskokapplöpningar, hvarvid: han och den finske kaptenen vanligen vunno priset. Den sednare — som vid: första. öppna vatten skulle föra sitt fartyg till Göteborg — hade nu afslutat sina affärer på Lysekil och nästan skilt. sig från besättningen, om hvilken tills vidare blott ban. sjelf visste. att den:på rederiets tillsägelse skulle hemförlofvas, medan han förhyrde nytt manskap i Göteborg. Under-en resa dit hade detta: till. största! delen redan skett, men komplettering af .manskapet skulle ega rum, då han kommit ned för att lasta: Den. medförda frakten var redan såld; och nu hade bany efter alla dessa arbeten, hvilka under mesta : tiden hållit honom borta från Svartskär, dit återkommit. för att enligt ett äldre aftal med Hjelm tillbringa sista veckorna der, såg det i dodffietro ut från den sidan. ad beträffar. Holt och hans frieri, stod det liksom .i berget,, Då kuptenen några. dagar 1 sänder varit på Svartskär,. bvad som bändtoallt emellanåt under kela tiden, tordes han ej för sitt lif resa derifrån; och då kaptenen befann sig på Lysekil, led den allt mer