aflägga detta vänskapsbesök. Hvad Hjelm och Emilia. beträffade, sågo de oftast på hvarant dra, han med er allt mera lifvad blick, hon under ett lätt bryderi och en blyg känsla, som verkade att hon sänkte sina ögon, ty ju of: tare den föreställningen satte hennes hjerta i klappning: Han ser mig bestämdt nu med andra blickar än: förutb desto. mindre frimodig blef. hon sjelf; och hela den jungfruliga blygsamhet, som saknades. vid den förflugna förlofningen, kom pu att försköna hennes ansigte liksom hela: hennes själ... Hon kände ett oemotståndligt behof att, alltsom hennes egna känslor förädlades, undangömma dem för sin man tills han ER hunnit glömma att det var hon som vid början kommit honom till mötes. Men ännu återstår oss att nämna värden sjelf, vår hederlige kapellpredikant: Han kande ur tvänne skäl icke se någonting: först emedan han aldrig fästade sig vidsådant der småtyg, och sedan derföre att han var sysselsatt med sitt eget och sina gästers nöje och lät den ena historien aflösa den andra........... Jag fö:står icke, yttrade kapten Oddjers; buru herr pastorns minne kan räcka till för en så stor rikedom och variation. Åh, förrådet påökas år efter år. Det är icke längre sedan än i förra veckatr som jag blef kallad till en gammal fiskare, som led af en ganska egen själsångest, hvilken hindrade honom att så som han ville och borde göra sig klar för öfverfarten på Karons färja... Men jag ser på ungfra Liljedaggs små miner — jag står under tofteln, förstås — att det blir bäst att gömma den historien tills vi kommit från bordet. Man skall ha något då också. 2 Nå, emellertid; inföll Gudar, skall jag: visa. mig som min farsvärdige som och äft ven komma med en liten historia!