ner, hvarom stadgas i I8:de-6 -riksdagsord: ningen-o.:s.: v., hvilket naturligtvis alltid förutsätter en-tillämpning och tydning af:grund: 1 lagens: föreskrifter. N 1 Vidare förnimmer man, satt alla frågor, som ega, sammanhang med tryckfrihetsåtal och denpa grundlags tillämpning: i dessa hänseenden, i sista instansen, tillhöra konungens I högsta :domstol.: Från:dessa förhållanden vilja vi leda den :slutföljd, att, likasora frågan huru Tcivillagen, kriminallagen, kyrkolagen, ja till I och med krigslagarne böra tydas och tillämpas, tillhör den högsta domaremakten, äfven tvister -ehskilta medborgare :emellan angåeude rätta tydningen och tillämpningen afgrunålazenj der sådana -komma i fråga, böra underställas och afgöras af den högsta domaremakden, såsom innefattande den enda säkra garanti I derför, att pröfning både sker af lagfarne män, hvilkas -embete kräfver, att de med I mesta :skarpsinnighet skola förstå, ej mindre att läsa än tyda och tillämpa lagar, och hvilka Tlika litet i sådana rättsfrågor som i andra få löma efter partimeningar eller efter deras åsigt, hurudan lagen möjligen borde vara beskaffad. Efter ins:s förmenandeär denna principfråga måhända den mest maktpåliggande, som yppat sig under-hela den vidlyftiga och ända sill ledsnad uttänjda diskussionen angående valordningsfrågan här i hufvudstaden. Det är visserligen rätt illa att t. ex. vissa af de I valberättigade utsedda koriterade hafva: en Jåsigt om 148 regeringsformens rätta tydning ; att, Sv. Tidn. och de 88 husegarne hafva en annan; att: Stockholms :magistrat haren tredje; öfverståthållareembetet en fjerde oo. s. v. Men deraf kan dock ingen skada ske, såvida man är ense :om ett-lägligt forum för det slutliga afgörandet, hvem som har rätt och hvars domslut icke blott herrar komiterade och husegäre, magistraten och öfverståthållaren, utan äfven landets regering måste underkasta sig: Man bör nemligen icke lemna ur sigte, att uti politiska frågor — och till detta stag kan väl valordningsfrågan för tiden hänföras — rTegeringen, med eller utan skäl, betraktas såsom part. Man frågar sig då helt naturligt, om det verkligen kan vara rätt, eller ens för en högsinnad regering önskvärdt, att tillhennes afgörande hänskjutas så beskaffade förmfrågor som den förevarande, hvilken uppenbarligen förutsätter en förklaring, huru grundlagen rätteligen bör tydas vid. den praktiska tillämpningen uti en formfråga, hvars afgörande icke kan uppskjutas eller undanskjutas. Kongl. Maj:t har den obestridliga rittigHeten att pröfva fanehållet af de valordningar, som af rikets städer beslutas, och är således fallkomligt i sin rätt att, om Kongl Maj:t finner en sådan valordning stridande motlandets nytta eller mot hvad Kongl. Maj:t anser srundlagsstiftarens mening hafva varit eller i öfrigt oduglig, deråt neka sitt samtycke, på samma sätt som Kongl. Maj:t grundlagsenligt eger veto i fråga om sådana lagar, som Tikets; ständer föreslå honom. : Men ,månne icke denna makt bör göra tillfyliest i ett konstitutionelt samhälle 2. Månne icke en klok. regering bör noga akta sig för att upphäfva sig till domare i sådana frågor, der de politiska meningarne och någon gång äfven passionerna stå gent emot hvarandra angående lagens rätta förstånd? Och månne slutligen icke detta . vid afgörandet af den materiella och egentligen essentiella delen af frågan, eller sjelfva valordningen, åt regeringen skulle gifva en vida fastare :och högre position ? Korollariet. af. denna lilla uppsats är således, enligt vår tanke, jatt . hvad som.i första rummet: bör-hos Kongl. Maj:t öfverklagas af öfverståthållareembetets resolution -är den oriktiga besvärshänvisningen, att riemligen hänskjuta den ifrågavarande rätts-. och :formtvisten till regeringens i stället för till högsta domstolens, afgörande. —Im—