höfde knappt en half blick för attse allt, och han, som ser dagen, om, vet ingenting. Behåll då din blindhet så länge — jag skall bog öppna dina ögon, när det behöfs. Och nu. blef presentation mellan kapten Oddjers, och andre kompanjonen i husets firma och derefter allmänt samtal, tills aptitsupen anmäldes. Vid. bordet märkte hvar och en att Holt — hvilket isynnerhet förundrade Hjelm och jaktlöjtnanten — var vida sällskapslikare mot den sednare än. emot kapten Oddjers, som äfven å sin sida fattade en stark motvilja emot Holt. Då de efter en timma uppstego, från bordet, hade denna motvilja utbildat sig till full, ehuru hemlig fiendskap. Saken var att. kapten Oddjers hade en ingalunda mindre säker blick. än Holt, och troligtvis samma instinkt, ty ehuru han var långt ifrån att ha någonting klart i afseende på sig sjelf, såg han dock ganska. tydligt att Holt var. ohjelpligt . och ursinnigt förälskad i sir bolagsmans hustru; och han kunde derföre, å sin sida, icke förklara för sig Hjelms lugn och att han ingenting märkte af dessa hastiga färgskiftningar, dessa små stickord och dessa korsande blickar, som gömde allt möjligt: hat, vrede, afund, sorg — lidelser, hvilka hvar för sig kunde bilda ett uppror och som tillsammans, under öfverbefäl af en olycklig kärleks våldsamhet, torde. åstadkomma farliga verkningar. z : Men utom dessa tvänne klarseende gäster såg sn något annat än att allt var hyggligt och behagligt, med undantag af den kalla höfligheten mellan Oddjers :och Holt, Thorborg hade i dag endast värdinneögon. Gudmar tänkte, så att ban tyckte att hufvudet skulle springa sönder, utan att dock kunna begripa hvatföre Helt. som i dubbelt hänse ende var hans fiende, sjelfmant kommit att