Såså — jag -har inte. sett till annat än hvita här i kyrkorna, och inte vill jag disputera och förgöra dej i allt. :: Men du skall veta att håla: dej i vördniog för gammalt folk; och när du rifvit opp pepparroten, så är det tid. att bräcka opp ostrona, för kalaset skall. snart. börja.. -Och ställ af, du,en tallrik till mej sjelfver — fast jag klandrar löjtnanten för sin spandersambet,:så tillstår jag ändå att jag sotver skönt om natten på ostronn... Då Holt inträdde; gick. Thorborg och dukade matrummet, biträdd af. jaktlöjtnanten sjelf, som sysslade med en, hel hop glas och buteljer, de sednare hemförda. från Göteborg; och då han -erfor den oförmodade nyheten att. Holt kommit att, gästa i kapellgården, skrattade. han inom. sig vid. tanken på att denne skulle dricka det vin, som blifvit köpt på den. resan. För sin, del. hade Holt glömt bort bela-affären tills han: fick -sigte på jaktlöjtnanten ge: nom den öppna. dörren; men tll och med då tog denna tanke, blott.i flykten hans. själsförmögenheter i beslag, ty han varseblef och uppfattade i en.sekund tvänne grupper, neraligen Hjelm, som, nyss anländt, pratande med kapellpradikanten vid..ena fönstret, och Emilia sittande vid kakelugnen, afhörande kapten Osdjers, som. stodx vid hennes sida och beskref. någon tilldragelse. Hvad; kaptenen talade var ej.nödigt för Holt att höra — han hade nog, af att se, och så blixtsnabb var, hans uppfattning, att han med detsamma: kände i; sitt hjerta liksom ett brännande aftryck af kaptenens blick på den unga qvinnan. Och likväl var denna blick så beslöjad, att Emilia sjelf ingenting märkte. 4 Holts. andra. ögonkast. föll på Hjelms ligna och vackra ansigte. ; Lyckliga slöhetb tänkte han. Jag be