Aftonbladet – 9 februari 1859, sida 3

deles i Lunds — hade det oskick länge egt rum, att pastorer bortstadde annexoch mensalhemman, hvarvid de betingade sig och uppburo en betydlig städja i penningar för en gång, men bestämde deremot ofta ett ytterst ringa årligt arrende af hemmanet, hvilket af städjogifvaren — ofta äfven af dess bustru — skulle för. sin lifstid innehafvas. (Sålunda erläggas af ett mensal-bemman, tillhörande pastor i Bjellerup och Stora Råby — 1 mantal, taxeradt till 9000 rdr, egände 79 tunnland ypperlig jord nära Lund — endast 15 tunnor säd årligen, emedan det är bortstadt på lifstid. Vore icke förhållandet sådant, skulle arrendet säkerligen utgöra 100 tunnor årligen; ty 11, tunna. per tunnland är icke något ovanligt arrende. Exempel finnas, der arrendet är ändå obetydligare, emedan städjan varit desto större, Endast den pastor, som kan bereda sig en sådan städja, vinner derpå — hans efterträdare gör derpå förlust, ty han uppbär blott det årliga arrendet, och hans enda hopp är att vår Herre skall göra städjegifvarens dagar så få som möjligt.) Att förekomma nyss anförda oskick afsåg, bland annat, ständernas ofvan omförmälda skrifvelse. Länsstyrelsen i Malmöbus län afgaf rörande densamma ett ganska fullständigt utlåtande den 30 December 1852. Men hela saken har mött så föga intresse, att densamma ännu icke föranledt vidare åtgärd, oaktadt eller emedan nuvarande erkebiskopen under tiden varit ecklesiastikminister och såsom gammal pastor i Lunds stift nogsamt visste hvad nytta en författning i den syftning, som ständerna för åtta år sedan uttalat, skulle medföra. Men rättigheterna skulle naturligtvis sauveras! Hvar handlingarne nu ligga, vet endast vår Herre och registratorn i ecklesiastikexpeditionen. ESSENS SNR